President Boyd K Packer
tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum
Liahona augusti 2003

Om du inte vet var du ska börja, så börja med dig själv. Om du inte vet vilken upptäckning du behöver, och hur du ska få tag i den, så börja med det du har.
Om vi börjar där vi är - var och en med sig själv, med de uppteckningar vi har - och börjar med att få dem i ordning, så faller allt på plats, så som är meningen.
Några mycket intressanta saker kommer att hända när du börjar visa intresse för ditt eget släktforskningsarbete. Detta är
en fast princip.

För ett antal år sedan bestämde syster Packer och jag att vi skulle få ordning på våra uppteckningar. Men under trycket av uppdragen i kyrkan, med resor runt om i världen, och förpliktelserna som hör samman med en stor familj och ett hem att underhålla både inom- och utomhus, fanns det helt enkelt inte tillräckligt med tid. Detta släktforskningsansvar gjorde oss emellertid oroliga, och till slut bestämde vi att vi på något sätt måste se till att vi fick mer tid till det på dagarna.

Under juldagarna, när vi hade lite extra tid, satte vi igång. När vi sedan återgick till ett fast schema efter helgerna, lade vi oss till med vanan att gå upp en eller två timmar tidigare varje dag.

Vi samlade ihop allt vi hade, och när det gått några veckor förundrades vi över vad vi lyckats åstadkomma. Det mest slående var emellertid det faktum att vi började få uppleva sådant som på något sätt sade oss att vi fick vägledning, att det fanns personer på andra sidan förlåten som var intresserade

Då jag har rest omkring i kyrkan och ägnat särskild uppmärksamhet åt denna sak, har jag fått många vittnesbörd. Andra som samlar ihop sina uppteckningar får också liknande upplevelser. Det var som om Herren väntade på att vi skulle börja.

Vi fann sådant som vi undrat över länge. Det verkade som om vi nästan fick uppgifterna alltför lätt. Dessutom började sådant som vi aldrig drömt kunde finnas att visa sig. Vi började lära oss av egna erfarenheter att denna forskning i vår släkt är ett inspirerat arbete. Vi lärde oss att inspiration kommer till dem som sätter igång. Det handlar bara om att komma igång.

När vi väl satte igång fick vi tid till det. På något sätt lyckades vi sköta alla andra uppgifter.
Det verkade som om vi fick ökad inspiration i våra liv tack vare detta arbete.

Vägar öppnas när vi börjar
Men beslutet, själva arbetet, måste börja med den enskilde. Herren tummar inte på vår handlingsfrihet. Om vi vill ha ett vittnesbörd om betydelsen av släktforskning och tempeltjänst, måste vi utföra något av det. Här följer ett exempel på vad som kan hända när vi gör det.

Jag var vid ett tillfälle närvarande på en konferens i Hartfords stav i Connecticut. Tre månader tidigare hade alla medlemmarna i stavspresidentskapet fått i uppdrag att tala om detta ämne – släktforskningsarbetet En av rådgivarna i stavspresidentskapet blev vid den här konferensen stavspatriark. Han berättade något intressant.

Han hade inte kunnat sätta igång med släktforskningsarbetet, även om han var ”omvänd” till det. Han visste helt enkelt inte var han skulle börja. När han fick uppdraget att utifrån sina egna uppteckningar skriva en levnadsberättelse, kunde han inte hitta något om sin barndom och ungdom utom sin födelseattest. Han var ett av elva barn till italienska immigranter. Han är den ende i släkten som är medlem i kyrkan.

Medan han höll på med uppgiften försökte han sammanställa allt han kunde hitta om sitt liv. Han började i alla fall, men det verkade inte som om han kunde få hjälp från något håll. Han kunde bara sätta ihop sin levnadsberättelse ur eget minne och från de få uppteckningar han hade.

Då hände något intressant. Hans gamla mor, som var på ett ålderdomshem, fick en stark längtan att än en gång komma till sitt hemland Italien. Till slut, eftersom hon var som besatt av denna önskan, tyckte läkarna inte att det fanns någon anledning att neka henne denna önskan, och familjen bestämde sig för att låta modern få sin sista önskan uppfylld. Och av någon anledning kom de allesammans fram till att denne broder (den ende i släkten som var medlem i kyrkan) skulle vara den som följde med sin mor till Italien.

Helt plötsligt befann han sig på väg tillbaka till fädernehemmet. En dörr öppnades! Medan han var i Italien besökte han den sockenkyrka där hans mor blivit döpt, och också den sockenkyrka där hans far döpts. Han träffade många släktingar. Han fick veta att uppteckningarna i församlingen gick 500 år tillbaka i tiden. Han besökte stadshuset för att titta i kyrkoböckerna, och där fann han många samarbetsvilliga personer. Stadssekreteraren berättade att sommaren året före hade en präst och en nunna varit där samtidigt och sökt efter uppteckningar rörande denne broders släktnamn. De hade sagt att de höll på att sammanställa en släkthistoria. Han fick namnet på staden där de bodde, och nu kunde han följa det spåret. Man talade också om för honom att det fanns en stad i Italien som fått sitt namn efter hans släkt.

Men det är inte allt. När han kom till en generalkonferens i Salt Lake City åkte han hem över Colorado, där många av hans släktingar bor. Med mycket liten övertalning organiserades en släktförening och en släktträff planerades och hölls en kort tid därefter.

Och sedan, som alltid, började några av hans släktingar – hans föräldrars syskon och hans egna syskon – att komma med bilder och upplysningar om hans liv som han aldrig känt till. Och, som alltid, erfor han att detta är ett inspirerat verk.

Herren kommer att välsigna er när ni väl börjar med detta arbete. Det har framgått mycket tydligt för min familj. Sedan vi
bestämde oss för att vi skulle börja där vi var, med det vi hade, har många vägar öppnats för oss.

Vid ett tillfälle tog jag med mig åtta stora volymer handskriven släktforskning till Genealogiska föreningen. De bestod av 6 000
familjeblad med yrkesmässigt utfört släktforskningsarbete, alltsammans om släkten Packer. Alltsammans hade sammanställts av Warren Packer, en luthersk skollärare som ursprungligen kom från Ohio. Han hade lagt ner 30 år på detta arbete, utan att riktigt förstå varför. Det finns nu ytterligare två volymer. Han förstår nu varför han engagerats i detta arbete under årens lopp och känner i hög grad anden i det.

Vi har också haft möjligheten att lokalisera och besöka släkten Packers gamla hem i England. Många av de stora godsen i England har på senare år öppnats för allmänheten. Det har man inte gjort med vårt. Det ligger omkring 15 minuters bilväg från templet i London, och är byggt på samma plats som en gammal borg, med en vallgrav runt om. Det står som det gjorde när det byggdes i början av 1600-talet. Våra förfäders porträtt hänger där de placerades för nästan 300 år sedan. På godset finns ett litet kapell. Där finns ett fönster med en glasmålning av släktens vapensköld, som gjordes 1625.

Saker och ting började hända när vi väl satt igång med arbetet. Vi är fortfarande långt ifrån experter på släktforskning. Men vi är djupt engagerade i vår släkt. Och det är mitt vittnesbörd att om vi börjar där vi är – var och en med sig själv, med de uppteckningar vi har – och börjar ställa dem i ordning, så kommer allt att falla på plats som det borde göra.

Hur man börjar
Det handlar om att komma igång. Du kanske kommer att lära dig den princip som Nephi kände till när han sade: ”Jag blev ledd av Anden, ty jag visste ej på förhand, vad jag skulle göra” (1 Nephi 4:6).

Om du inte vet var du ska börja, så börja med dig själv. Om du inte vet vilka uppteckningar du ska få tag i, och hur du ska få tag i dem, så börja med det du har.

Det finns två mycket enkla instruktioner till dem som väntar på att hitta ett ställe där de kan börja. Detta är vad du kan göra:
Skaffa en papplåda. Vilken låda som helst duger. Ställ den någonstans där den är i vägen, kanske på soffan eller på bänken i köket – någonstans där du inte kan undgå att se den. Samla sedan under några veckors tid ihop alla papper som rör ditt liv, till exempel din födelseattest, dina certifikat från när du välsignades, döptes, ordinerades och graduerades. Samla ihop betyg, alla fotografier, utmärkelser eller diplom, dagböcker om du fört sådana, allt som du kan hitta rörande ditt liv. Allt som är skrivet, registrerat eller upptecknat som vittnar om att du lever och vad du har gjort.

Försök inte göra detta på en dag. Låt det ta lite tid. De flesta av oss har sådana saker utspridda lite här och där. En del finns i en låda i garaget under tidningshögen, andra saker är förvarade i någon garderob, eller på vinden, eller på någon annan plats. Något har kanske stuckits in mellan några sidor i Bibeln eller någon annanstans.

Samla ihop alla dessa papper och lägg dem i lådan. Låt dem ligga där tills du samlat ihop allt du tror du har. Gör sedan lite plats på ett bord, eller kanske till och med på golvet, och sortera allt du har samlat ihop. Dela in ditt liv i tre perioder. Kyrkan gör det på det sättet. All programmering i kyrkan är indelad i tre generella kategorier – barn, ungdomar och vuxna.

Börja med barndomstiden och med din födelseattest. Lägg alla uppteckningar i kronologisk ordning: fotografierna, uppteckningen om ditt dop och så vidare, fram tills du var tolv år gammal.

Därefter samlar du allt som rör din ungdomstid, från 12 till 18 år, eller tills du gifte dig. Lägg allt detta i kronologisk ordning.
Ordna uppteckningarna – certifikaten, fotografierna och så vidare – och lägg dem i en annan låda eller i ett kuvert. Gör samma sak med uppteckningarna om resten av ditt liv.

När du väl har gjort detta, har du det som behövs för att färdigställa din levnadsberättelse. Ta helt enkelt din födelseattest och börja med att skriva: ”Jag föddes den 10 september 1924, som son till Ira W Packer och Emma Jensen Packer i Brigham City, Utah. Jag var tionde barnet och femte sonen i familjen.”

Det tar egentligen inte lång tid att skriva, eller tala in på ett band, en berättelse om ditt liv, och uppgifterna blir korrekta eftersom du har samlat in dessa uppteckningar.

Vad gör du sedan? När du har gjort en översikt över ditt liv fram till dags dato, vad gör du då med allt material du har samlat in?

Detta leder dig naturligtvis till din Minnenas bok. Klistra försiktigt in ditt material på sidorna, så att du kan ta ut det om det
skulle behövas då och då, så har du en Minnenas bok.

När du väl börjat på detta projekt, kommer många intressanta och inspirerande saker att hända. Du kan inte göra mycket av det här utan att känna anden i det, och inte heller låta bli att tala om det, åtminstone i familjekretsen. Några mycket intressanta saker kommer att hända när du börjar visa intresse för ditt eget släktforskningsarbete. Det är en fast princip. Det finns många, många vittnesbörd om det. Det kommer det att göra för dig.

Faster Klara kommer att berätta att hon har en bild av dig tillsammans med din farfars far. Du vet att det inte kan vara sant, för han dog året innan du föddes. Men faster Klara plockar fram bilden. Där står din farfars far och håller dig som liten baby. När du går igenom uppteckningarna finner du att han dog året efter du föddes, en viktig detalj i din släktforskning. <//font>

Detta exakta datum betyder något. Mellannamnet som står skrivet på baksidan av bilden betyder också något. Du kanske inte känner till det just då, men det är en nyckel – och början på förordningsarbetet i templet för någon av dina förfäder.

Du tror på uppståndelsen. Du känner säkert till att dopet för någon som är död är lika viktigt som dopet för någon som lever. De är lika betydelsefulla. De måste utföras ett i taget. De måste döpa sig här medan de lever, eller också måste det utföras för dem när de har dött.

Hela Nya testamentet kretsar kring Herrens uppståndelse. Budskapet är att

alla kommer att uppstå. Varje skriftställe och varje motivering som kan tillämpas på missionärsarbete kan också tillämpas på förordningsarbetet för de döda.

Nu har du gjort din egen släktforskning, och du har satt ihop din Minnenas bok. Det låter alltför lätt – och det är det nästan. Men det innebär att du måste komma igång. Precis som Nephi kommer du att bli "ledd av Anden, ty [du vet] ej på förhand, vad [du skall] göra" (1 Nephi 4:6).

Så hitta en papplåda och ställ den någonstans i vägen. Börja sedan lägga papper och annat och i den, och efterhand som saker och ting utvecklas kommer du att känna att något andligt händer och blir inte alltför förvånad över det.

När hjärtat vänds

Släktforskningsarbetet har kraften att göra något för de döda. Det har lika stor kraft att göra något för de levande. Kyrkans medlemmars arbete med sin släkts historia har en förädlande, förandligande, mildrande inflytande på dem som engagerar sig i det. De förstår att de binder samman sin släkt, sin levande familj här på jorden med dem som gått före.

Släktforskningsarbetet har ett egenvärde även om man inte lyckas få några namn klara för tempeltjänst. Proceduren att söka, sätten att hitta dessa namn, är värd alla ansträngningar du kan uppbåda. Anledningen: Du kan inte hitta namn utan att veta att de representerar människor. Du börjar upptäcka saker och ting om människor. När vi utforskar våra egna släktlinjer blir vi intresserade av mer än bara namnen eller antalet namn som går igenom templet. Vårt intresse vänder våra hjärtan till våra fäder – vi söker efter att finna dem och att lära känna dem och hjälpa dem.

När vi gör det samlar vi skatter i himlen.

SLÄKTFORSKNINGENS GRUNDER

President Boyd K Packer tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum

D

et finns flera grundläggande komponenter i släktforskning och tempeltjänst. Under årens lopp kanske de betonas något annorlunda, eller så kanske tillvägagångssättet i kyrkan förändras något. Men ansvaret förblir ungefär detsamma.

1. Var och en av oss ska sammanställa sin egen levnadsberättelse.

2. Var och en av oss ska föra en Minnenas bok.

3. Som enskilda och familjer ska vi söka efter våra avlidna släktingar. Vi börjar med de fyra första generationerna på varje linje, och går sedan så långt tillbaka vi kan.

4. Vi ska alla delta i andra program, till exempel utdragsprogram, när vi blir ombedda därtill.

5. Vi ska organisera våra släkter och ha sammankomster och släktträffar.

6. Om vi har tillgång till ett tempel bör var och en av oss besöka det så ofta som möjligt för att utföra förordningsarbete – först för oss själva, sedan för våra förfäder och sedan för alla namn som har samlats in med hjälp av andra än oss själva.

Denna artikel består av utdrag ur president Packers bok "The Holy Temple".