Kyrkans historia i Sverige

Kyrkans historia i Sverige tog sin början 1850 när den svenskfödde sjömannen John Erik Forsgren, som blivit medlem i kyrkan i USA, återvände till sitt hemland för att sprida kyrkans budskap.

Han anlände till sin hemstad Gävle i juni 1850 där han den 26 juli döpte sin bror Peter Adolf. Detta var det första dopet i Skandinavien. En vecka senare döpte han sin syster Christina Erika. Både Peter och Christina utvandrade till Utah 1852 med den första stora gruppen av emigranter.

John Forsgren anklagades för att ha predikat, döpt och helbrägdagjort, vilket enligt svensk lag var förbehållet den lutherska kyrkans prästerskap, och blev efter några månader utvisad ur landet.

I Danmark hade 1849 en ny grundlag antagits som innebar en liberalare inställning till religion och en vidgad pressfrihet. Detta ledde till att många svenskar döptes i Danmark och senare spred budskapet i Sverige, där de första församlingarna organiserades 1853 i Skåne.

Trots böter, fängelsestraff och landsförvisningar, förföljelser, förtal och förvrängningar av kyrkans tro och lära tillväxte kyrkan över hela landet och 1905 kunde den Svenska missionen, omfattande Sverige, Finland och Ryssland, organiseras med huvudsäte i Stockholm.

Den svenskspråkiga tidskriften Nordstjärnan, sedan 1999 Liahona, utkom med sitt första nummer i januari 1877, följd av den första svenska översättningen av Mormon bok 1878.

Under åren fram till 1905 döptes 16 859 personer varav 7 367 valde att utvandra hellre än att utsätta sig för trakasserierna och förtalet av oliktänkande.

Under första hälften av 1900 talet med två världskrig och 30-talets depression dämpades tillväxten som följd av färre missionärer och ett intensivt motstånd och kampanjer mot kyrkan. Man lyckades till och med manipulera myndigheterna att 1912 till 1915 ge ekonomiskt stöd till dessa kampanjerna.

Mer om John Erik Forsgren