Religiösa sedvänjor och bruk

Det finns särskilda tillfällen i en medlems liv när prästadömsbärare utför förrättningar för honom/henne eller ger honom/henne en särskild välsignelse. Dessa prästadömsförrättningar och välsignelser utförs ofta av en familjemedlem eller nära vän till personen som tar emot förrättningen eller välsignelsen.

Namnge och välsigna barn
När ett barn har fötts ges det en speciell välsignelse där barnet får sitt namn och en välsignelse för sitt framtida liv på jorden. Detta sker normalt inom några månader efter barnets födelse. Denna välsignelse uttalas av en prästadömsbärare som oftast är barnets far, eller annan prästadömsbärare som är nära vän till familjen.

Dop
Herren har befallt att varje person måste döpas av en som har prästadömsauktoritet. (Johannesevangeliet 3:5) Detta gäller för barn från åtta års ålder och för vuxna som har beslutat sig för att sluta sig till kyrkan. Dopsgudstjänsten sker oftast i vänners och familjens närvaro i ett möteshus där det finns en dopfunt. Dopförrättningen kräver att personen som blir döpt helt sänks ner i vattnet.

Ordination till prästadömet
Kyrkans prästadöme är ett lekmannaprästerskap, det finns med andra ord inga heltidsanställda präster. En värdig ung man kan ordineras till Aronska prästadömet när han är tolv år gammal och till Melkisedekska prästadömet när han är 18. Vanligtvis är familjemedlemmarna närvarande vid ordinationen för att visa sin kärlek och sitt stöd. Om en vuxen man blir medlem i kyrkan kan han ta emot prästadömet så fort han är redo att ta på sig de plikter och ansvar som följer med prästadömet.

Välsigna sjuka
Liksom under Nya testamentets tid kan en sjuk person be om en särskild välsignelse av prästadömsbärare. (Jakob 5:14) Prästadömsbäraren smörjer först den sjuke genom att låta några droppar olivolja falla på hans/hennes huvud. Denna olivolja har tidigare invigts för att välsigna de sjuka. Sedan lägger prästadömsbärarna händerna på personens huvud och beseglar (bekräftar) smörjelsen. När detta är gjort uttalar de en välsignelse genom prästadömets myndighet. Om en sådan välsignelse förverkligas eller inte beror dock alltid på Guds vilja och på mottagarens tro.

Familjens hemafton
Kyrkans medlemmar samlar sin familj en gång i veckan – vanligtvis en måndagskväll – för att undervisa varandra eller göra något tillsammans. Familjer använder denna tid till att komma närmare varandra och lära sig mer om Jesu Kristi evangeliums lärdomar.

Helga sabbatsdagen
För kyrkans medlemmar är söndagen en sabbat, eller med andra ord Herrens dag. Denna dag viks för gudsdyrkan och allt arbete vilar. Efter söndagens möten i kyrkan tillbringar medlemmarna resten av dagen stillsamt i sitt hem eller besöker familj eller vänner eller utför goda handlingar.

Mission
En mission utförs oftast av en person som är mellan 19 och 21 år, men pensionärer kan också verka som missionärer. Innan en missionär lämnar sitt hem för att åka till området där han/hon ska verka håller han/hon ett tal under sakramentsmötet om evangeliets lärdomar och principer. Hans/hennes familj och vänner är också där. Eftersom de som verkar i kyrkan gör det utan betalning finansieras missionen, som varar mellan ett och ett halvt till två år, av missionären eller hans/hennes familj. När en missionär återvänder från sin mission talar han/hon om sina erfarenheter under en gudstjänst.

Vigsel
Vigslar förrättas i särskilda hus för gudsdyrkan som kallas tempel.  Runt om i världen finns det 115 tempel i verksamhet och ytterligare 13 håller på att byggas. Endast ett fåtal gäster deltar i vigselceremonin i templet. De är medlemmar i kyrkan som kan gå in i templet. De övriga gästerna möter bröllopsparet utanför templet. Efter tempelceremonin brukar de nygifta vilja fotografera sig tillsammans med familj och vänner på tempelområdet. Därefter följer vanligtvis en mottagning, antingen på kvällen eller vid ett senare tillfälle, beroende på vanor och bruk i respektive land. Presenter ges enligt tradition och sedvänja.

Begravning
En begravning i Jesu Kristi Kyrka består av religiös musik och korta tal som handlar om den bortgångnes liv och om Jesu Kristi lärdomar.  Begravningsgudstjänsten leds vanligtvis av biskopen och kan hållas i möteshuset. Eftersom vi tror att familjen återförenas efter detta liv genomsyras våra begravningar av hopp och tro. Om familjen så önskar, eller om det är brukligt i respektive land, tar man med sig blommor.