Vägen hem – Musikalisk magi och nostalgi

    Vagen_hem
    Bilden till vänster: Johanna Höglund och Rolf Hägglund, som hjälpte till med tekniken. Bilden till höger: Johanna Stenberg och Freja, medverkande på scenen. (Foto: Terez Nilsson och Jeanette Hedberg)

    Jag kliver in i möteshuset i Gubbängen och känslan är där. Känslan av spänning och förväntan, känslan av gemenskap och glädje. Det ska spelas musikal och jag smiter in bakom avskärmningen för att få samtala med och fotografera de medverkande. Jag träffar Erica Stenkrona och Suzan Vennerholm, mina kära vänner från studietiden i Göteborg. Genom Erica och Suzan blev jag som nittonårig stockholmska ”adopterad” av familjen Hedberg. Pappa Arne var en underbar institutlärare och tillika stavspresident, och strax drogs jag in i Gunnels arbete med musikaler och en sjungande stavsmissionärsgrupp som gjorde framträdanden runt om i staven. Jag spelade piano på våra musikaftnar, jag fick vara med musikalorkestern och så småningom stod jag även på scenen själv. Jag kom snabbt in i en betydelsefull gemenskap. Många ungdomar var liksom jag involverade i detta arbete. Jag minns när Gunnel bad oss be för att vi skulle få hjälp med ljuset av någon som hade lite erfarenhet. Då blev snart Roger Christiansson, som jobbat med ljussättning på en stadsteater, medlem i kyrkan. En basist och trumpetare vid namn Ove Gunnarsson drogs också in i arbetet. Så glada vi var när Ove valde att döpas. Peter Edvinsson, en nyligen hemkommen missionär med studier att slutföra i Göteborg, stod vid Gunnels sida som skicklig kompositör och musiker.

    Nu stod de där, Suzan och Erica, axlande stora delar av ansvaret för denna musikal. Suzan hjälpte till med musiken och Erica hade jobbat som förr med kostymer och dans. Även ”lillebror” John Hedberg hade en viktig roll i musikalen. Med svärtat skägg kom han in i mitten av skådespelet och misshandlade missionären August, gestaltad av Abel Falk. Vad gäller kostymerna måste vi också här nämna Ludmila Jakobsen, som lagt ner ett ofantligt sömnadsarbete på både denna och tidigare musikaler.

    Gunnel själv kunde inte vara på plats i Gubbängen av hälsoskäl. Men när musikalen hade premiär hemma i Örebro var hon med. Det har varit roligt att se hur Gunnel använt ny teknik som inte fanns med på ”min tid”. Vackra bilder visades i bakgrunden som en del av scenografin och arbetet med den framväxande musikalen skildrades i ord och bild i en blogg, till glädje för oss musikalentusiaster. (vagenhem2019.blogspot.com)

    Bakom scenen träffade jag bland andra Malena Lystad från Örebro församling som spelade Amalia, en av de bärande rollerna. Den här musikalen var den tredje uppsättningen för Malena som älskar att vara en del av detta arbete. Hennes lilla dotter Josefin hade också fått en liten roll. Man märker verkligen att arbetet med Gunnels musikaler fortsätter att ha stor personlig betydelse för deltagarna. Jag fascinerades över alla duktiga sångare Gunnel hade kunnat engagera till uppsättningen. Jag önskar jag kunde nämna var och en som med sina talanger bidrog till detta härliga projekt. Jag kan bara gratulera de medverkande som valt att hjälpa till med ännu en uppsättning av Gunnels andliga och färgsprakande musikaler.