Sveriges nyaste församling finns i Kristianstad!

    Kristianstad_1
    Kyrkans medlemmar och vänner i Kristianstads församling.

    Den 19 maj 2019 lades Kristianstad gren ner. Hur tråkigt hade inte det varit om det inte var för att tiden äntligen kommit för Kristianstad församling att organiseras. Entusiasmen var stor och tacksamhet fyllde allas hjärtan.

    Hur länge hade vi inte längtat efter och bett för detta?

    Kristianstad grens historia sträcker sig tillbaka ända till 1850-talet. Vad har hänt under alla dessa år? Och hur kan vi fortsätta gå framåt med ännu större steg?

    Uppteckningar i kyrkans historiska bibliotek visar att det fanns flera grenar med medlemmar i närområdet, i Hässleholm, Nävlinge, Vittskövle och Kristianstad under andra halvan av 1800-talet. Många emigrerade till USA. En missionär, Andrew Anderson, var verksam i Kristianstad ett helt år, 1883–1884, och hans dagbok finns skannad i kyrkans historiska bibliotek i Salt Lake City. Kort efter hans ankomst den 1 september tog han och hans kamrat en promenad i skogen på sin nya ”arbetsmark” och han berättade: ”Jag är glad i min själ för jag var så väl mottagen.” Den andra söndagen predikade de på en plats i skogen och han skrev: ”Herrens Ande var över mig i hög grad och runt 100 människor fick vittnesbörd om sanningen.”

    Kristianstad gren har under många år haft en positiv och inbjudande gemenskap och vi hoppas fortsätta växa. Vi vet att det finns många människor som behöver evangeliet i vår närhet.

    Brita Eriksson, 92 år, fanns med redan på 50-talet, som en av den handfull medlemmar som turades om att leda lektioner och hålla tal.  Så tacksamma vi alla är för Brita! Hon bjuder gärna människor på bussen att följa med in i kyrkan. Det går inte att ta miste på glädjen över evangeliet i hennes liv. Tänk att vi fortfarande får mötas av hennes varma leende varje söndag!

    Brita_Eriksson
    Brita Eriksson, 92 år, Kristianstads församling.

    På 70-talet var grenen mycket liten och missionspresidenten funderade på att lägga ner grenen helt. Men det fanns en grupp ungdomar som han var rädd skulle förloras om de behövde åka ända till Malmö. Bland dessa var Britas söner, tvillingarna Peter och Björn Eriksson, som båda senare verkat som grenspresidenter i omgångar, Tony Clark, som just nu verkar som Malmös stavspresident, och Hans Strandberg, som verkat som grenens kamrer i många år. I stället för att lägga ner grenen kallades ett missionärspar, Anders och Margit Mårdby, som grenspresident och gott stöd. De följdes av paret Nordlander, båda paren från Göteborg. Så tacksamma vi är i dag för detta beslut att satsa på vår lilla skara. Dessa ungdomar hade trofasta mödrar som ensamma tog dem till kyrkan.

    På 80-talet upptäckte några danska familjer den skånska naturen och pendlade gärna till arbetet. Evy och Claus Pedersen har lett oss i söndagsskolan i många år och stimulerat vårt kunskapssökande. 1987 flyttade familjen Liliana och Mauricio Caballero från Chile in med sina tre söner. De blev till stor glädje. En tredjedel av den aktiva församlingen i dag utgörs av medlemmar med släktband till familjen Caballero, varav 23 personer på bilden!

    Hans Strandberg, systern Marie och modern Birgitta flyttade var och en ut från grenen men kom tillbaka med familjer och fann glädje i att vara tillbaka vid rötterna. Birgitta gifte sig med Bo Wennerlund år 2000 (se Liahona, mars 2019) och Bo verkade som grenspresident när vi fick vårt stora fina kapell år 2006.

    Församlingen med medlemmar från flera olika kulturella bakgrunder känns stabil i dag. Vi har flera unga familjer från barnen som vuxit upp, vilket ger starkt hopp inför framtiden. Vi älskar våra missionärer och vi älskar att ta emot besökare. En gång i månaden har vi knytkalas efter mötena.

    Vår stavspresident Tony Clark anser att tillväxten i Kristianstad bottnar i medlemmarnas kärlek till vår himmelske Fader, Frälsaren och till varandra. Detta, menar han, har lett till smittsam familjär gemenskap, hängivenhet i ämbeten, undervisning av evangeliet i hemmen och glädje i missionärsarbetet.

    Nu ville stavspresidentskapet att vi skulle slå på stort med firande lördagen innan församlingsbildandet. En hejdundrande fest med andra ord! Alla blev på något sätt engagerade i arbetet. Det blev ett fint sätt att visa vår stora tacksamhet och glädje för den tillväxt vi sett. Daniel Sandelin, 17 år, sa till sin familj när de var på väg hem, trötta efter många timmars arbete i kyrkan med förberedelser: ”Vi ska be! Och vi ska tacka Gud för att vi fick möjlighet att tjäna idag!”

    Det blev verkligen en fin festlighet, med proffsig sång och musik, mycket mat och information om kyrkan till de många besökare som kommit dit. Vi var också glada för alla medlemmar som kom från närliggande församlingar. Hela Malmö stav gladdes med oss!

    På söndagen hade vi också extra välfyllda bänkar och vi röstade med glädje in ett nytt ledarskap, ett biskopsråd, i Kristianstad församling! Det blir svårt att vänja sig vid dessa nya begrepp, men vilket kärt besvär! Biskop blev tidigare grenspresident Peter Eriksson, med rådgivare Hans Strandberg och Kent-Olof Jacobsson. Kent-Olof har varit medlem i tre och ett halvt år och uttrycker ofta stor glädje över sin omvändelse till evangeliet efter många år helt utan gudstro. Trion har känt varandra länge eftersom Hans och Kent-Olof är barndomsvänner och några gånger följde ”Kenta” med till kyrkan på aktiviteter i yngre tonåren och träffade Peter och de andra ungdomarna.

    biskopsradet
    Biskopsrådet i Kristianstad församling. Från vänster: Kent-Olof Jacobsson, Peter Eriksson (biskop) och Hans Strandberg.

    Herren har med trygg hand lett verket i Kristianstad. Vi påminner oss ofta om att inte ta den varma gemenskapen vi har för given. Det är så lätt att såra varandra. På söndagsskolan tar vi ofta upp vikten av att inte ha en dömande attityd, utan att vår uppgift är att ge varandra stöd och kärlek. Det ska vara en glädje för alla att komma till kyrkan, vare sig man är ny eller veteran i evangeliet.