Möjligheterna är oändliga

    Hallen
    Foto: LDS Media Library
    Ciacci
    Äldste Alessandro Dini Ciacci, Italien Områdessjuttio

    När folk frågade varför jag bestämde mig för att tjäna en heltidsmission efter att jag hade gått med i kyrkan svarade jag att jag hade hittat en skatt och ville dela den med andra. Glädjen som Jesu Kristi återställda evangelium för in i mitt liv är anledningen till att jag inte drar mig för att dela evangeliet med andra och bjuda in dem att komma till kyrkan med mig.

    Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Var ni än är på jorden finns det rika möjligheter att sprida den glada nyheten om Jesu Kristi evangelium till människor ni möter, studerar med, lever med eller arbetar och umgås med.”[1]

    När min fru Sara nyligen fick i uppgift att tala på sakramentsmötet berättade jag det för några av hennes vänner och föreslog att Sara skulle bli väldigt glad om de kom och stöttade henne. En av hennes vänner dök upp med sin man och deras två barn. En enkel inbjudan gjorde det möjligt för en vänskap att stärkas och för människor vi bryr oss om att komma till kyrkan med oss.

    För det mesta är folk uppriktigt intresserade av vad vi tror på och vill veta mer. Äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det nya schemat för söndagens möten är ett enastående tillfälle för medlemmar att framgångsrikt och kärleksfullt inbjuda vänner och bekanta att komma och se och få en upplevelse av kyrkan.”[2]

    Under åren har vi inbjudit många vänner och släktingar att vara med oss under barnens medverkan på sakramentsmötet, vid våra barns dop, när vi har sjungit speciella musiknummer, när vi har hållit tal, när det var en särskild brasafton eller en generalauktoritet på besök, och vi har också bjudit hem många till oss på familjens hemafton eller för att äta middag med oss och missionärerna.

    Möjligheterna är oändliga. Vi kan bjuda in dem som inte har varit på kyrkans möten på ett tag eller en släkting som inte är medlem när vi får ett nytt ämbete, och kanske till och med när vi blir avskilda. Vi kan bjuda in våra vänner som inte är medlemmar att gå på sakramentsmötet eller i Söndagsskolan med oss. Vi kan bjuda in dem om vi undervisar en lektion eller om vi ska bära vårt vittnesbörd på sakramentsmötet. Vi kan till och med bjuda in våra vänner att vara med oss i ett tjänandeprojekt som anordnas av kyrkan, eller att följa med oss när vi tjänar på ett sjukhus eller äldreboende. Vi kan bjuda hem dem på lunch efter kyrkan.

    Oavsett vad vi bjuder in dem till tackar de troligtvis ja om vi ber för dem vi bjuder in, om vi söker inspiration för vad vi ska bjuda in dem till, om vi fastar för dem och om vi handlar efter det. För det mesta räcker det inte att bara bjuda in – vi kanske behöver planera för och med dem vi bjuder in. De kanske behöver veta vad de kan vänta sig, eller så behöver de skjuts.

    Ibland kanske de personer vi bör hjälpa att komma till kyrkan är de vi alltid går till kyrkan med. Det kan betyda att vi hjälper en familjemedlem genom att laga frukost åt honom eller henne, eller att vi stryker hans skjorta eller hennes klänning för att hjälpa dem komma i tid. Det kan också innebära att vi undviker negativa kommentarer om mötena eller människorna så att de vi försöker hjälpa kan fokusera på det positiva och finna glädje i att vara i kyrkan.

    Vi bör bjuda in alla, även de vi inte tror ska komma. När vi gör det, må vi finna modet att bjuda in i äldste Quentin L. Cooks löfte: ”Om vi visar kärlek, vänlighet och ödmjukhet, tackar många ja till vår inbjudan. De som väljer att inte tacka ja till vår inbjudan är fortfarande våra vänner.”[3]

     


    [1] Dieter F. Uchtdorf, ”Missionsarbete: Säg det du har på hjärtat”, Liahona, maj 2019.

    [2] Quentin L. Cook, ”Stor kärlek till vår Faders barn”, Liahona, maj 2019.

    [3] D:o.