Hoppa över navigering

Frid, var lugn – att finna en trygg hamn i Herrens hus

Templet_familj
Foto: LDS Media Library
Philipps
Äldste Alan T. Phillips Områdessjuttio

Mary Ann Baker förlorade båda sina föräldrar i tuberkulos när hon bodde med sin syster och bror i Chicago. När hennes bror fick samma fruktansvärda sjukdom ordnade hon så att han kunde resa till ett varmare klimat i södra USA. Sorgligt nog försämrades hans hälsa och han dog inom bara några veckor. Mary Ann och hennes syster var förkrossade. De hade inte råd att hämta ut hans kropp eller bekosta frakten tillbaka till Chicago för att begrava honom. Mary Ann upplevde vad som för henne var en av de mörkaste och svåraste tiderna i sitt liv. Hon skrev: ”Jag sa inom mig att Gud inte brydde sig om mig eller de mina.” [1] För henne var det mer än vad hon kunde bära.

Vi har alla upplevt stormar i våra liv. Tider av sorg, förlust, rädsla, sjukdom, ekonomiska påfrestningar, ovisshet och turbulens av alla de slag. Dessa stormar är utmanande och kan pröva oss till det yttersta. Liksom lärjungarna på Galileiska sjön kan det finnas stunder då det känns som om vi är på väg att kapsejsa eller sjunka och då vi utropar: ”Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?” [2]

Den stormiga natten på Galileiska sjön ”vaknade [Frälsaren] och talade strängt till vinden och sade till sjön: ’Tig! Var tyst!’ Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.” [3] För Mary Ann Baker lugnade Frälsaren stormen i hennes hjärta i hennes mörkaste stund av sorg och förlust och ”gav henne friden av en djupare tro och mer fullkomlig tillit”. [4] Med denna nyåterställda frid och stillhet författade hon orden till den uppskattade psalmen ”Mästare, hör hur det stormar”. [5]

Mörker och synd och allt ont på jord
ger vika för dina befallande ord.
De lyder alla din viljas bud:
Frid, var lugn. Frid, var lugn.

Vi har en kärleksfull Fader i himlen som förstår att vi under livets stormar behöver en trygg hamn vi kan söka – en plats där vi är beskyddade, trygga och säkra.

Templet kan vara en viktig trygg hamn i vårt liv. Det dagliga livet för med sig utmaningar, ovisshet, motstridiga röster och turbulens. I Herrens hus finner vi svar, styrka och den frid Herren lovade. Vi påminns om att vi inte är ensamma. Vi påminns om att Gud älskar oss, fortfarande leder oss, och ger oss ett sätt att återvända och få frid.

Vår himmelske Fader känner dig. Han älskar dig. Han förstår dina behov och utmaningar. Genom att besöka templet och delta i heliga förrättningar finner vi den klarsynthet vi behöver för att kunna navigera genom ovisshet och de stormar som vi ställs inför.

Äldste Boyd K. Packer sa: ”Det finns någonting renande och klargörande i templets atmosfär. Ibland är vi så ansatta av problem och svårigheter och ting som gör anspråk på vår uppmärksamhet att vi inte kan se eller tänka klart. Men i templet tycks distraktionernas stoft lägga sig, dimman och diset tycks lyfta och vi kan ’se’ ting som vi inte tidigare såg och finna en tidigare okänd utväg ur våra bekymmer.” [6] Ur psalmen, En grundval blev lagd:

”Ej räds, jag är med dig, nu frimodig var.
Se, jag är din Gud, städs mitt bistånd du har.
Jag stärker dig, går med dig, hjälper dig upp.” [7]

Oavsett hur det stormar, oavsett mörker och synd och allt ont på jord, så finns det ingen anledning att frukta. Vår kärleksfulle Fader i himlen har försett oss med en trygg hamn. I templet välsignar han dig. I templet stärker och beskyddar han dig. I templet kan du mer fullständigt förstå orden ”Frid, var lugn”.


[1] Ernest K. Emurian, Living Stories of Famous Hymns, Boston: W. A Widdle Co., 1955, s. 83–85.

[2] Markus 4:38.

[3] Markus 4:39.

[4] Karen Lynn Davidson, Our Latter-Day Hymns: The Stories and the Messages, Salt Lake City: Deseret Book, 1988.

[5] Psalmer, nr 66, Mästare, hör hur det stormar. Text: Mary Ann Baker, ca 1874. Musik: H. R. Palmer, 1834–1907.

[6] Se ”Förbered dig för det heliga templet”, bearbetning av Det heliga templet, av Boyd K. Packer (tillgänglig på lds.org).

[7] Se ”En grundval blev lagd”, Psalmer, nr 38. Text: Tillskr. Robert Keen, ca 1787. Medtagen i den första utgåvan av LDS hymnbook 1835. Musik: Tillskr. J. Ellis, ca 1889.