Frälsarens tjänande och vårt

    Beundran
    Foto: LDS Media Library
    DeFeo
    Äldste Massimo De Feo, Italien Förste rådgivare i presidentskapet för området Europa

    Under julen firar vi Frälsarens födelse. Vi tänker på honom, vi tillber honom, vi dyrkar honom och vi begrundar det han har gjort för oss. När påsken sedan kommer minns vi honom igen. Vi känner evig tacksamhet för försoningen och vi firar hans uppståndelse med glädje och vördnad.

    Hur kan vi, när vi tänker på enstaka händelser i Frälsarens liv, fokusera djupare på det som hände mellan dessa två ytterst heliga händelser, hans födelse och hans död? Hur kan vi fira hans liv dag in och dag ut, inte bara de enstaka händelser som utgjorde början och slutet på hans heliga mission på jorden?

    I sin predikan för nephiterna lärde han: ”Ni vet vad ni måste göra … ty de gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra.”[i]

    Det enda sättet att verkligen fira Kristus på är att följa honom i tjänandet dag efter dag, inte bara under julen eller påsken.

    När jag lär mig mer om Frälsarens verksamhet och försöker efterlikna honom märker jag att de tre viktigaste beståndsdelarna i hans tjänande är hur han älskade, hur han tjänade och hur han uthärdade.

    Att älska andra är början på vårt tjänande precis som det var början på Frälsarens verksamhet. Han kom eftersom han älskade oss och älskade Fadern mer än han älskade sig själv. Vi visar därför vår kärlek till Frälsaren och firar hans verksamhet när vi tjänar alla Guds barn med kärlek, inte för att vi har fått i uppgift att vara stödbröder eller stödsystrar, utan för att vi uppriktigt älskar andra så som han gjorde. Vi tjänar inte genom uppgift, utan genom kärlek.

    Att tjäna i riket är en avgörande del i våra ansträngningar att etablera kyrkan, utföra evangeliets förrättningar och ge alla Guds barn möjlighet att komma tillbaka till honom. Frälsaren tjänade outtröttligt i det rike han organiserade, genom prästadömets myndighet, och visade på det sättet hur viktigt det är att tjäna i kyrkan. Att tjäna är hjärtat i vårt arbete i kyrkan precis som det var kärnan i Frälsarens verksamhet. Han inledde den genom dopförrättningen för att uppfylla förbundet genom rätt myndighet, och kallade sedan sina lärjungar att tjäna outtröttligt intill änden för att etablera Guds rike på jorden.

    Att uthärda intill änden är den del av vårt tjänande som i slutändan visar vår sanna tro. Herren gav aldrig upp, han slutade aldrig, han drog sig aldrig undan och han vägrade aldrig att tjäna. Även Frälsaren hade förstås ögonblick då han kände sig ensam eller övergiven av alla omkring sig. Han frestades men höll ut. Han blev impopulär, han hånades och förolämpades, men han slutade aldrig fokusera på sin eviga mission och han bad aldrig att bli avlöst från sin heliga uppgift. Han gav Fadern det sanna tecknet på sin tro genom att hålla ut till änden. Endast då sa han: ”Det är fullbordat.”[ii]

    Hur visar vi vår tro när vi frestas, när vi är trötta eller när vi hånas? När världens inflytande skakar våra liv eller när vi står inför stormande sjukdomar eller känslomässiga eller timliga svårigheter, håller då vår tro oss starka? Kommer vi att hålla ut såsom Frälsaren gjorde?

    President Russell M. Nelson sa: ”Beslutsamhet att härda ut till änden betyder att vi inte ber om att få avlösas från en kallelse att tjäna. Det betyder att vi uthärdar i vår strävan att nå ett värdigt mål. Det betyder att vi aldrig, nej aldrig, ger upp hoppet om en närstående som har gått vilse. Och det betyder att vi alltid kommer att vårda våra eviga familjerelationer, trots svåra tider av sjukdom, handikapp eller död.”[iii]

    När vi försöker efterlikna Frälsarens tjänande finner vi kraft i livet. När vi älskar, tjänar och uthärdar som han för vi in Frälsarens egen kraft i våra liv.

    När vi tjänar som han tjänade blir hans födelse, död och uppståndelse mer meningsfulla för oss. Vi inser då att julen och påsken inte är ett endagsfirande, utan ett vardagsfirande av Frälsarens liv.

    Varje dag utgör en ny andlig födelse för oss, till och med en andlig uppståndelse, när vår ”naturliga människa” dör för att återfödas och leva igen i Kristus.

    Må vi fira julen genom att följa honom i hans heliga verksamhet så att vi blir mer och mer som han, varje dag i livet, en dag i taget.


    [i] 3 Ne. 27:21

    [ii] Joh. 19:30

    [iii] Russel M. Nelson, ”Gratitude for the Mission and Ministry of Jesus Christ”, andakt vid Brigham Young University, 18 aug. 1998