Vad var det som gjorde att du valde att tjäna som missionär?

De fyra hemtidsmissionärerna i Umeå gren. Från vänster:  Syster Wagner, syster Eriksson, äldste Baquedano och äldste Adams. (Foto: Anna Bengtsson)
 


Umeå gren

Umeå gren har efter många års uppehåll fått kvinnliga missionärer igen. När vi nu har en äldste från USA, en äldste från Frankrike, en syster från USA och en syster från Sverige så passade jag på att intervjua dem.

Vad var det som gjorde att du valde att tjäna som missionär?

Äldste Adams, USA:
- Jag har alltid tänkt att jag skulle gå på mission, pappa var missionär i Argentina, och mina föräldrar har uppmuntrat mig att gå på mission. Så kom den tidpunkt när jag funderade på om jag skulle studera vidare först eller gå på mission först. Biskopen visade mig ett tal från president Hinckley om att man kan be och få ett svar och inte bara gå på mission för att föräldrarna vill det. Jag bad men fick inget svar så jag sökte till en skola och de sa att jag skulle få ett stipendium, och att det var helt okej om jag skulle gå på mission först och studera sen, stipendiet skulle vänta på mig. Jag bad och frågade min himmelske Fader om det var rätt att  jag skulle gå på mission först, och då fick jag ett svar att det var rätt.

Äldste Baquedano, Frankrike:
- Det var inte många ungdomar i min församling, och jag var den enda prästadömsbäraren i min familj, mamma är omvänd till kyrkan men pappa är inte medlem. När jag var på en ungdomkonferens så kände jag en så stor tacksamhet att jag har kyrkan i mitt liv och jag kände att jag ville göra något av den tacksamheten, jag bad för att få veta vad jag skulle göra och kände att jag skulle gå på mission. Pappa sa inte så mycket om det först, men sedan gav han mig sitt stöd, han är mer öppen nu mot kyrkan.

Syster Wagner, USA:
- Jag hade inte planerat det men fick en känsla av att Gud behövde mig på en mission och jag vill dela med mig av mitt vittnesbörd till andra.

Syster Eriksson, Kristianstad.
- Jag började se att många människor inte hade evangeliet i sina liv och fick en känsla av att Gud ville att jag skulle gå på mission.
 

Vad kände du när du fick veta att du skulle till Sverige ?

Äldste Adams:
- Jag har förfäder från bland annat Sverige. Jag ville till Europa så jag blev jätteglad.

Äldste Baquedano:
- Jag blev förvånad. Det är inte så vanligt att man skickas som missionär från Frankrike till Sverige, men det kändes helt rätt.

Syster Wagner:
- Jag trodde jag skulle komma till någon plats i USA,men det kändes helt rätt med Sverige.

Syster Eriksson:
- Jag kände mig väldigt besviken i tre dagar, men sedan var det stavskonferens och en av de sjuttio talade och sa: - "Jag känner att det är någon som behöver höra det här. Var du än är så kallad att tjäna så är du där du ska vara", och så tittade han rakt på mig. Attityden gör allt, jag har älskar min mission sedan dess.


Var det svårt att lära sig svenska ? ( Syster Eriksson fick frågan: Är det svårt att förstå norrländska)

Äldste Adams:
- Det påminner lite om engelska på vissa ord, jag tyckte inte att det var så svårt.

Äldste Baquedano:
- Jag  är intresserad av språk och har studerat kinesiska i tre år, så svenska känns ganska lätt.

Syster Wagner:
- Ibland känns det verkligen jättesvårt och ibland väldigt lätt, men på 9 månader har jag lärt mig svenska. Jag vet att det är tungomålstalandets gåva. Innan kunde jag bara ett enda ord på svenska och det var smörgåsbord.

Syster Eriksson:
- Norrländska är inte så svårt, än så länge är det bara en man jag inte kunde förstå alls.


Tycker du att du råkat ut för kulturskillnader ?

Äldste Adams:
- I USA pratar man högre och man pratar gärna med främlingar. Men här pratar man inte med någon man inte känner på bussen, alla sitter tysta.

Äldste Baquedano.
- Nej, det är inte så stor skillnad.

Syster Wagner:
- Folk är ganska tysta här och pratar inte så mycket med främlingar. Många blir förvånade när jag tilltalar dem.

Syster Eriksson:
- Ni pratar hälften så snabbt i norr mot vad jag är van vid. Många tycker att jag pratar alldeles för fort. Jag har börjat lära mig att prata långsammare nu.


Vilken mat som ni fått här tycker ni bäst om ?

Äldste Adams:
- Köttbullar och potatis. Vi äter det i USA också, men inte så ofta. Det är så gott.

Ä Baquedano:
- Det finns gott bröd och god ost här. Prinsesstårta är det godaste jag fått.

Syster Wagner:
- Svensk pizza. Först blev jag förvånad över hur det smakade men nu älskar jag det. Marabou choklad är underbart.

Syster Eriksson:
- Jag har fått renskav här uppe: Det hade jag aldrig ätit förut. Jag har inte sett det i butikerna hemma i Skåne. Det var gott.