KYRKANS LEDARE

President Henry B Eyring utsågs till förste rådgivare i första presidentskapet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 3 februari 2008. Tidigare verkade han som andre rådgivare i första presidentskapet till president Gordon B Hinckley med början den 6 oktober 2007.  Han inröstades som medlem av de tolv apostlarnas kvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 1 april 1995, efter att ha verkat som medlem i de sjuttios första kvorum sedan den 3 oktober 1992.

President Eyring verkade tidigare som chef för kyrkans utbildningsverksamhet sedan september 1992. Dessförinnan verkade han som förste rådgivare i presiderande biskopsrådet mellan april1985 och september 1992, och som chef inom kyrkans utbildning mellan september 1980 och april 1985, och även mellan september 1992 och januari 2005.

Äldste Eyring var rektor för Ricks College i Rexburg, Idaho mellan 1971 och 1977.  Han tillhörde fakulteten vid Graduate School of Business på Stanford-universitetet mellan 1962 och 1971.

Han fick en kandidatexamen i fysik vid University of Utah och en magisterexamen i företagsadministration samt en doktorsexamen i företagsadministration vid Harvard.

Han föddes i Princeton i New Jersey den 31 maj 1933 och har verkat i kyrkan som regionrepresentant, som medlem i Söndagsskolans generalkommitté och som biskop.

Äldste Eyring är gift med Kathleen före detta Johnson och de har fyra söner och två döttrar.

Ett arv av lärdom och vittnesbörd

Om någon frågar president Henry B Eyring om hans bedrifter som lärare och religiös ledare lutar denna nutida apostel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga sig tillbaka i sin stol, ler ihågkommande och berättar om sina föräldrar Henry och Mildred.

Henry den äldre var en framstående och internationellt berömd vetenskapsman redan innan hans son föddes. Han mottog många stora utmärkelser i kemi och var nära att få Nobelpriset.  Mildred var chef för kvinnornas idrottsfakultet vid University of Utah och studerade för att ta doktorsexamen när de träffades. 

President Eyring minns ett hem fyllt av idéer och där det fanns svarta tavlor i källaren i stället för pingpongbord.  "Vi pratade om andliga saker, vi pratade om vad som pågick i världen, vi pratade om historia", minns han. "Middagsbordet var den mest intressanta plats någon kunde vara på.  Dessa briljanta personer som pratade, utan att försöka vara briljanta."

Det var i detta "laboratorium" som president Hinckley lärde sig att värdesätta utbildning, och där hans pappa lärde dem att vetenskap och religion gick hand i hand.

"Han ansåg att Gud var Skaparen. Hans egen vetenskap var bara ett torftigt försök att förstå vad Herren gjorde", säger president Eyring om sin far. "Han fann aldrig någon som helst konflikt i detta och vi kände aldrig någon ... ... Pappa ansåg att om man lever ett bra liv och har den Helige anden och är någorlunda intelligent så hittar man sanningen på ett eller annat sätt."

Henry den yngre, som kallas "Hal" av närstående, lärde sig också om ödmjukhet och att behandla andra med respekt.

"Jag växte upp med tanken att man kan vara mycket, mycket bra på det man gör utan att ta för allvarligt på det.  Pappa var aldrig skrytsam, var hur vänlig som helst och träffade vanliga människor och behandlade dem som om de var hans jämlikar.  Jag minns en gång när jag frågade honom: 'Pappa, varför frågar du de på bensinstationen om så mycket?' Och pappa sade: 'Jag har aldrig träffat en människa som jag inte har kunnat lära mig något av.'"

Det var ett samtal med hans far som förändrade Henry B Eyrings liv. Hans far menade att världen som hans barn så småningom skulle leva i skulle vara teknisk och att fysik skulle vara den grundläggande vetenskapen och matematik själva språket. 

Det var medan president Eyring studerade fysik vid University of Utah och hans far höll på att förklara ett svårt matematiskt problem, som han stannade upp och sade: "Hal, vi jobbade på ett likadant problem för en vecka sedan och du är inte bättre nu än du var då på det här.  Är det inte det här du tänker på när du inte har något annat att tänka på?"  När president Eyring sade "nej", följde ett mycket högtidligt ögonblick.  Hans far sade: "Okej Hal, då är det bäst att du slutar, för du kommer att tävla med människor för vilka detta är hela deras liv, och de är lika skärpta som du.  Gå ut och hitta något som du tänker på när du inte behöver tänka på det, något som bara är en stor glädje för dig."

President Eyring hittade sin passion vid Harvard Graduate School of Business i Cambridge i Massachusetts, där han tog magister- och doktorsexamen i företagsadministration.  Mer än något annat ville han vara lärare och snart blev han lärarassistent vid Stanford Graduate School of Business i Palo Alto i Kalifornien.

Medan Henry Eyring var i Boston träffade han Kathleen Johnson, kvinnan han så småningom skulle gifta sig med och som också skulle ha stort inflytande på hans liv.  "Hon har varit en person som alltid har fått mig att vilja bli så bra jag kan bli", säger president Eyring.  Hon i sin tur beskriver honom som "en underbar make och far", och tillägger: "Ståndaktighet --- det är ett av de adjektiv som beskriver honom bäst. Något av det som jag uppskattar mest hos Hal är hans lyhördhet för Anden, vilket han för med sig till vårt hem."

Paret Eyring fick snart möjlighet att skapa ett laboratorium av lärdom i sitt eget hem när de blev föräldrar till fyra söner och två döttrar.  President Eyring använde något nytt audiovisuellt material varje morgon under skriftstudierna. Han brukade måla i vattenfärger med barnen och baka bröd i köket.  Han sade: "Jag försökte ge dem en känsla för deras egen förmåga att göra saker och att evangeliet var det centrala i allting."

President Eyrings äldste son, som också heter Henry, säger att hans far var mycket lyhörd för hans behov, särskilt under en svår tid på missionen i Japan. "Jag åkte dit med stort självförtroende och höga förväntningar."  Men efter tio månader kändes arbetet mycket svårt.  "Jag var verkligen nere, mycket missmodig", säger sonen Henry.  Och då kom ett kort brev från den framtida aposteln. I brevet stod det att även om folket i Japan kanske avvisade honom så skulle Gud aldrig avvisa honom --- att Henrys far var nöjd med sin sons arbete. "Det som gjorde detta så betydelsefullt för mig", säger Henry, "var att just då kände jag att dessa ord var just de ord som Gud själv skulle ha förmedlat till mig om det var han som hade skrivit brevet."                                                                                                                             

Den andliga lyhördheten ledde till en dramatisk förändring i familjen Eyrings liv just när livet kändes perfekt.  Mitt i natten väckte Kathleen Eyring sin make och sade: "Hal, är du säker på att du gör det som är rätt med ditt liv?" Sedan frågade hon om han inte borde göra undersökningar åt Neal A Maxwell, dåvarande chef för kyrkans utbildningsverksamhet. President Eyring sade: "Göra undersökningar åt Neal Maxwell på det här stadiet av min karriär?"  Sedan blev det tyst en stund innan hon sade: "Be om det."  Omkring en vecka senare ringde telefonen och det var Neal Maxwell som erbjöd president Eyring att leda arbetet vid Ricks College i Rexburg i Idaho.

President Eyring var rektor för Ricks College --- numera Brigham Young-universitetet--Idaho --- i fem år innan han kallades till olika ledarskapspositioner inom kyrkan, bland annat som chef för kyrkans utbildningsverksamhet.

Den 1 april 1995 kallades han sedan som apostel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Sedan dess har han hjälpt till att leda den världsomfattande kyrkan med över 13 miljoner medlemmar och rest runtom i kyrkan och stärkt medlemmar och hållit mäktiga predikningar, vilket han alltid har gör med stor känsla.

Kort efter det att han kallats till sitt livslånga uppdrag som apostel, sade han: "Jag känner större och större behov varje dag av Herrens hjälp i min strävan att tjäna i detta heliga ämbete."  

När president Eyring ser tillbaka säger han att han alltid på ett underbart sätt har stärkts av sina föräldrar och sin älskade hustru, att han alltid varit omgiven att goda människor som hjälpt honom längs vägen.  "Jag ser mitt liv som ett underbart liv och att min himmelske Fader mycket försiktigt har lett mig längs vägen ... Jag har alltid känt det som om han har lett mig igenom det höga gräset och på ett mycket vänligt sätt alltid gett mig något mycket bättre än vad jag förtjänar i fråga om människor och upplevelser."