KYRKANS LEDARE

President Dieter F Uchtdorf kallades som andre rådgivare i första presidentskapet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 3 februari 2008. Han inröstades som medlem av de tolv apostlarnas kvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 2 oktober 2004. Han har verkat som generalauktoritet sedan 1994 och som president för de sjuttios kvorum från augusti 2002 tills han kallades till de tolvs kvorum. 

Äldste Uchtdorf föddes den 6 november 1940 i Mährisch-Ostrau i nuvarande Tjeckien som son till Karl Albert och Hildegard Else Opelt Uchtdorf. Han växte upp i Zwickau i Tyskland, där hans familj blev medlemmar i kyrkan 1947.

Han studerade till ingenjör och vidareutbildade sig sedan inom företagsadministration i Köln i Tyskland och inom internationell företagsledning i Lausanne i Schweiz. Äldste Uchtdorf gick med i Tysklands flygvapen 1959 och fick sina pilotvingar i Big Springs i Texas i USA och utbildade sig till stridspilot i Phoenix i Arizona.

År 1965 började äldste Uchtdorf arbeta på Lufthansa som pilot. Han arbetade som kommersiell pilot mellan 1970 och 1996 och manövrerade många typer av flygplan. I slutet av sin karriär flög han Boeing 747-plan. Han har verkat inom många chefspositioner, bland annat som chef för skolan för kommersiella piloter, chef för tjänster ombord på flygplan och chef för cockpitpersonal. När han kallades som generalauktoritet arbetade han som vicedirektör för flygverksamheten och chefspilot på Lufthansa. Han var också ordförande för flygverksamhetskommittén vid International Air Transport Association.  Han har verkat som styrelsemedlem i flera verkställande kommittéer inom regering och affärsvärld.

Äldste Uchtdorf gifte sig med Harriet Reich den 14 december 1962. De har två barn. Sedan han kallades som apostel bor äldste och syster Uchtdorf i Förenta staterna.

Äldste och syster Uchtdorf älskar att resa. De har varit nästan överallt i världen. De tycker om att vandra, dansa, lyssna till klassisk musik och tillbringa tid med sina barn och barnbarn, som alla bor i Europa.

En man som lyfter

Det var den 1 oktober 2004, dagen före generalkonferensen för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Äldste Dieter F Uchtdorf var ute på en promenad med sin hustru Harriet och samtalet kom in på det historiska mötet där inte en, utan två nutida apostlar skulle inröstas. Ju längre äldste Uchtdorf och Harriet promenerade och pratade, desto oroligare blev de för de ännu oidentifierade män vars liv skulle förändras för evigt av det livslånga uppdraget. 

"Så fort vi kom hem gick vi ner på knä och bad för dessa män och deras familjer", säger äldste Uchtdorf.  Nästa dag kallades en förstummad äldste Uchtdorf till president Gordon B Hinckleys kontor och ombads att bli medlem i de tolv apostlarnas kvorum.  Den helgen stod han framför tusentals medlemmar i kyrkan som samlats i konferenscentret i centrala Salt Lake City. Miljontals fler såg mötet via satellit runtom i världen.  Han gav uttryck för sin reaktion över att bli en apostel med följande ord: "Jag känner en enorm otillräcklighet, och jag har känt den bitterljuva känsla som kommit av en djup och ofta smärtsam granskning av min själ under alla de timmar som har gått under dagar och nätter sedan fredags morse."

Apostlaskapet var en anmärkningsvärd slutsten i ett liv som började i Mährisch-Ostrau i nuvarande Tjeckien den 6 november 1940.  Äldste Uchtdorf var den yngsta av fyra barn i en familj som tvingades fly två gånger under hans barndom.  När hans far Karl gjorde sin värnplikt i tyska armén och var borta från familjen ville äldste Uchtdorfs mor Hildegard komma så nära västfronten som möjligt.  Hon lämnade alla sina ägodelar och tog med sig barnen till Zwickau i Tyskland. 

Karl Uchtdorf överlevde kriget men var bitter motståndare till både den nazistiska och kommunistiska regimen.   Han stämplades som politiskt oliktänkande och tvingades fly med sin familj till tryggheten i Frankfurt i Västtyskland. Äldste Uchtdorf beskrev sin far som en mycket idealistisk man med stark karaktär.  "Han lärde oss att göra det som vi visste var rätt och att följa den vägen och inte oroa oss för följderna." 

President Uchtdorf säger följande om sin barndom: "Jag lekte i sönderbombade hus och växte upp med de ständigt närvarande följderna av ett förlorat krig och en medvetenhet om att mitt eget land hade orsakat stort lidande i många nationer under det fasansfulla andra världskriget."

De var unge Dieters mor som förgyllde tillvaron för honom genom stora personliga uppoffringar.  På jularna minns han att det inte fanns så mycket pengar till livets nödvändigheter, ännu mindre till julklappar, men hans mor överraskade barnen med "stollen", en traditionell tysk julkaka.   Det var först senare i livet när äldste Uchtdorf tittade på gamla bilder som han förstod vad hans mor hade fått gå utan.  "Hon såg nästan ut som de utsvultna människor man ser i krigsfilmer. Det var så hon såg ut under tiden när hon försörjde oss."

Trots de svåra omständigheterna efter kriget i Tyskland säger äldste Uchtdorf att Herren vakade över hans familj med hjälp av en ensamstående äldre kvinna som bjöd med hans mormor till ett möte i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.  "Min mormor och mina föräldrar tackade ja till hennes inbjudan", säger han.  "De gick till kyrkan, kände Anden, upplyftes av medlemmarnas vänlighet och döptes."

När Dieter blev åtta år döptes också han, i en simbassäng inomhus.  Han kommer tydligt ihåg rädslan för att gå ner i vattnet eftersom han aldrig hade lärt sig simma.  "Jag ska aldrig glömma hur varm, trygg och betydelsefull jag kände mig när jag kom upp ur vattnet efter det att den heliga förrättningen hade utförts", säger han.  Familjen var mycket hängiven sin nyfunna tro.  Äldste Uchtdorf har kära minnen av hur hans far och två äldre bröder beslutade vem som skulle ha den enda kostymen de turades om att ha på sig varje söndag. 

Det var under äldste Uchtdorfs tonår som han upptäckte sin kärlek till flygplan.   Han började cykla till flygplatsen i Frankfurt för att se flygplanen landa och lyfta och drömde om hur det skulle vara att en dag få flyga själv. 

Han uppfyllde sin dröm och började med en ingenjörsutbildning när han var 18 år. Sedan följde sex år i tyska flygvapnet.  Tack vare ett utbyte som pågick mellan Tysklands och Förenta staternas regeringar började han därefter utbilda sig till pilot i Texas där han som tysk förärades vingar i amerikanska flygvapnet.   Vid 29 års ålder blev han kapten vid Lufthansa och klättrade snabbt upp till toppen av organisationen. År 1982 utnämndes han till vicedirektör för flygverksamheten.

Mitt under sin framgång i yrkeslivet kallades han till flera positioner inom kyrkan i Tyskland och så småningom till att verka på heltid för kyrkan 1994.  De som har arbetat med äldste Uchtdorf lovordar hans ledaregenskaper och förmåga att nå ut till andra.  Äldste Dean Larsen har sagt: "Äldste Uchtdorf har en så genuin kärlek till människor och är så personlig att han omfamnas vart han än åker, både bokstavligt och bildligt." 

Äldste Uchtdorf hade tagit lärdom från sin barndom och hanterade motgångar med optimism. Han övertygade tyska regeringen om att mormonismen inte skulle stå med på en lista över "sekter". Det skulle allvarligt ha hindrat kyrkans arbete i landet om den fanns med på en sådan lista.  Hans kolleger säger att äldste Uchtdorfs position vid Lufthansa gav regeringsledarna tilltro till att de inte hade något att vara rädda för i fråga om mormonernas tro.

Fastän äldste Uchtdorf hade tunga ansvarsuppgifter fanns hans hjärta i hemmet och hos familjen.  Han träffade sin hustru Harriet på ett möte i kyrkan och de gifte sig flera år senare, den 14 december 1962. 

"Hon är helt underbar, den bästa kamrat jag kunde ha fått i livet", säger äldste Uchtdorf.  Vännen och tillika medlem i kyrkan, Hanno Luschin, instämmer: "Trots hans yrkeserkännande och varierande kallelser i kyrkan utgör äktenskapet det stora måttet på hans framgång i livet, vilket visas i hans fullkomliga lojalitet mot Harriet och hennes osvikliga stöd till honom." 

Paret Uchtdorf välkomnade så småningom två barn till sitt hem, Guido och Antje.  Antje säger att hennes föräldrars entusiasm bäddade för en förtrollad barndom. "Allt är spännande för mamma, och pappa gör allt spännande.  Han gjorde allt till ett äventyr --- till och med när vi skulle åka till affären.  De tog med oss på några av de mest spännande familjesemestrar ett barn kan föreställa sig."

Guido och Antje bor på andra sidan havet med sina egna familjer men de förstår faderns hängivenhet mot sin kallelse som ett särskilt vittne om Jesus Kristus för hela världen.  När han utför sina plikter tänker han alltid på sin mors ansträngningar för att bygga upp honom under svåra tider. I dag följer äldste Uchtdorf hennes exempel.  "När vi åker ut och träffar människor världen över är vi där för att upplyfta och stärka dem som behöver stärkas, stärka svaga knän och upplyfta slappnande händer. Det var precis det hon gjorde."