Joseph Smith - biografi

"Joseph Smith, Herrens profet och siare, har gjort mera — Jesus
allena undantagen — för människornas frälsning i denna världen
än någon annan människa, som levat här.” (L&F 135:3) Dessa
häpnadsväckande ord beskriver en man som vid fjorton års ålder
kallades av Gud och som dog i en ålder av endast trettioåtta år.
Mellan Joseph Smiths födelse i december 1805 i Vermont och
hans tragiska död i Illinois 1844 hände stora ting. Gud Fadern
och hans Son Jesus Kristus uppenbarade sig för honom och lärde
honom mer om Guds väsen än man hade vetat i århundraden.
Forntida profeter och apostlar förlänade Joseph helig prästadömsmakt
och gjorde honom till ett nytt, bemyndigat vittne om Gud i
denna sista tidsutdelning. En makalös ström av kunskap och lärosatser
uppenbarades genom profeten, däribland Mormons bok,
Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Genom honom
grundades Herrens sanna kyrka återigen på jorden.
Det verk som började med Joseph Smith går i dag framåt
runtom i världen. President Wilford Woodruff bar följande vittnesbörd
om profeten Joseph Smith: ”Han var en Guds profet,
och han lade grunden till det största verk och den största tidsutdelning
som någonsin har upprättats på jorden.”1

Härkomst och barndom
Joseph Smith var sjätte generationens amerikan, hans förfäder
hade utvandrat från England till Amerika på 1600-talet. Profetens
förfäder exemplifierade egenskaper som ofta förknippas med
amerikaner av den gamla stammen: de trodde på Guds försyn,
hade god arbetsmoral och verkade flitigt för familj och fosterland.
Joseph Smiths föräldrar, Joseph Smith den äldre och Lucy
Mack Smith, gifte sig 1796 i Tunbridge i Vermont. De var ett strävsamt
och gudfruktigt par som började sitt liv tillsammans under
gynnsamma ekonomiska omständigheter. Dessvärre förlorade Joseph Smith den äldre sitt första hemman och kom att drabbas
av flera ekonomiska motgångar under påföljande år. Familjen
Smith tvingades flytta flera gånger då fadern på olika sätt försökte
försörja familjen genom att bruka New Englands skogsbetäckta
kullar, ta arbete på andra bondgårdar, driva en liten affärsrörelse
eller arbeta som skollärare.
Joseph Smith den yngre föddes den 23 december 1805 i
Sharon i Vermont, det femte av elva barn. Han uppkallades efter fadern. Barnen i familjen Smith var i födelseföljd: en namnlös son
(som dog strax efter födseln), Alvin, Hyrum, Sophronia, Joseph,
Samuel, Ephraim (som levde mindre än två veckor), William,
Katharine, Don Carlos och Lucy.2
Redan tidigt visade sig profetens ovanligt starka karaktär.
Familjen Smith bodde i West Lebanon i New Hampshire när
många på orten drabbades av en dödlig tyfusepidemi, däribland
alla barnen Smith. De andra barnen tillfrisknade utan komplikationer,
men Joseph, som var i sjuårsåldern, fick en allvarlig infektion
i vänster ben. Dr Nathan Smith vid Dartmouth-universitetets
medicinska fakultet i närbelägna Hanover i New Hampshire gick
med på att pröva en ny kirurgisk teknik för att försöka rädda pojkens
ben. När doktor Smith och hans kollegor förberedde sig för
operationen, bad Joseph sin mor att lämna rummet så att hon
inte skulle behöva se honom lida. Han vägrade dricka sprit för att
döva smärtan. I stället litade han till faderns lugnande famn och
höll tappert ut när kirurgen arbetade sig ner till lårbenet och
mejslade bort ett stycke. Operationen lyckades, men Joseph gick
med kryckor i flera år och haltade lite på vänster ben under
resten av sitt liv.
Efter att gång på gång ha drabbats av missväxt flyttade familjen
Smith 1816 från Norwich i Vermont till Palmyra i New York i hopp
om att där finna gynnsammare omständigheter. ”De små omständigheter
vi levde i”, skrev profeten senare, ”tvingade [oss] att
arbeta hårt för att kunna försörja den stora familjen ... och eftersom
det krävdes av alla som kunde att de ansträngde sig för att
bidra till familjens uppehälle, förmenades vi förmånen av en
utbildning. Det räcker med att säga att jag bara fick lära mig läsa
och skriva samt grunderna i räkning.”3

Den första synen
Joseph Smith skrev om sin tidiga fostran: ”Jag föddes av ...
goda föräldrar som inte skydde några ansträngningar för att
undervisa mig om kristendomen.”4 Men i likhet med många
andra kristna insåg Josephs föräldrar att några av de principer i
evangeliet som Jesus och hans lärjungar hade undervisat om
saknades i de samtida kyrkorna. År 1820 i Palmyra försökte många trossamfund värva anhängare. Josephs mor, två av hans
bröder och hans äldsta syster gick med i den lokala presbyterianska
kyrkan, men Joseph och hans far och brodern Alvin avvaktade.
Fastän han bara var en pojke var Joseph djupt orolig över
sitt eget förhållande till Gud och förvirringen bland de olika religiösa
grupperna.
I sitt studium av den heliga skrift kom ett ställe i Jakobs brev att
göra stort intryck på den fjortonårige Joseph: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och
utan förebråelser, och han skall få den.” ( Jak 1:5) Inspirerad av
Herrens löfte gick Joseph en vårdag 1820 ut i skogen i närheten av
sitt hem för att be. Han föll på knä och började uppsända sitt hjärtas
önskan till Gud. Genast grep mörkrets makter tag i honom, de
blev honom helt och hållet övermäktiga och fick honom att frukta
att han skulle gå under. Men då, till svar på hans innerliga bön,
öppnades himlen och han befriades från sin osynliga fiende. I en
ljuspelare mer strålande än solen såg han två personer stående
över sig i luften. En av dem talade, nämnde honom vid namn och
sade: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” ( J S skrifter 2:17)
I denna storslagna uppenbarelse visade sig Gud Fadern och
hans Son Jesus Kristus för den unge Joseph. Joseph samtalade
med Frälsaren, som sade åt honom att inte sluta sig till någon av
den tidens kyrkor, ”ty de voro alla orätta” och ”alla deras trosbekännelser
voro en styggelse inför honom ... eftersom de läror de
förkunna äro människobud. De skola hava ett sken av gudsfruktan,
men skola icke vilja veta av dess kraft”. ( J S skrifter 2:19)
Joseph fick också löfte om ”att evangeliets fullhet en dag skulle
uppdagas”.5 Efter århundraden av mörker hade Guds ord samt
Gud Faderns och hans Son Jesu Kristi realitet uppenbarats för
världen genom detta unga och rena redskap.

Moronis besök
Det gick tre år under vilka Joseph Smiths berättelse om att han
hade sett Gud bemöttes med spott och spe av omgivningen. Den
unge profeten, nu sjutton år gammal, undrade vad som väntade
honom. På kvällen den 21 september 1823 bad han innerligt om
vägledning och om förlåtelse för sina ”synder och dårskaper”.
( J S skrifter 2:29). Till svar på denna bön fylldes hans vindsrum
av ljus och en himmelsk budbärare som hette Moroni visade sig.
”[Han] sade att han var en Guds ängel”, skrev Joseph senare,
”som sänts för att överbringa glädjebudskapet att det förbund
som Gud upprättat med det forna Israel snart skulle fullbordas,
att förberedelsen inför Messias andra ankomst snart skulle
påbörjas, att tiden var inne för att evangeliet i all sin fullhet
skulle predikas med makt till alla nationer så att ett folk skulle beredas för tusenårsriket. Jag fick veta att jag utvalts att vara ett
redskap i Guds hand för att fullborda några av hans avsikter i
denna härliga utdelning.”6
Moroni berättade också för Joseph att en sammanställning av
forntida skrifter inristade på guldplåtar låg nergrävd i en kulle i
närheten. Denna heliga urkund beskrev ett folk som Gud år 600
före Kristus hade lett från Jerusalem till västra halvklotet.
Moroni var den siste profeten hos detta folk och hade grävt ner
uppteckningen, vilken Gud hade lovat skulle komma fram i de
sista dagarna. Joseph Smith skulle översätta detta heliga verk till
engelska.
Under de fyra påföljande åren skulle Joseph träffa Moroni på
kullen den 22 september varje år för att få ytterligare kunskap och
anvisningar. Han skulle behöva dessa år av förberedelse och personlig
finslipning för att kunna översätta den forntida urkunden.
Han måste vara uppgiften vuxen att frambringa ett verk vars syfte
var att ”överbevisa jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den
evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer”. (Mormons
boks titelblad)

Upprättandet av Guds rike på jorden
Översättningen av Mormons bok påbörjas
Joseph Smith fortsatte att bidra till
familjens försörjning medan han väntade
på att få guldplåtarna. År 1825 begav han
sig till Harmony i Pennsylvania för att
arbeta åt Josiah Stowell. Där bodde han
inackorderad hos Isaac och Elizabeth
Hale och träffade deras dotter Emma, en
lång, mörkhårig skollärare. Den 18 januari
1827 gifte sig Joseph och Emma i
South Bainbridge i New York. Även om
deras äktenskap skulle sättas på prov av
barns död, ekonomiska svårigheter och
av att Joseph ofta var tvungen att vara hemifrån i uppfyllandet av
sina plikter, älskade Joseph och Emma alltid varandra djupt.

Den 22 september 1827, fyra år efter det att Joseph såg plåtarna
för första gången, fick han till slut ta hand om dem. Men så
snart han hade fått plåtarna försökte pöbelhopar gång på gång
stjäla dem från honom. För att undgå förföljelsen återvände
Joseph och Emma i december 1827 till Harmony, där Emmas föräldrar
bodde. Efter att ha slagit sig ner där påbörjade Joseph
översättningen av plåtarna.
I början av år 1828 fick Martin Harris, en välbärgad bonde från
Palmyra, ett vittnesbörd om Herrens verk i de sista dagarna och for
till Harmony för att hjälpa Joseph med översättningen. I juni det
året täckte Josephs översättning 116 manuskriptsidor. Martin bad
profeten enträget om tillåtelse att ta med sig manuskriptet hem till
Palmyra och visa det för vissa familjemedlemmar. Profeten frågade
Herren, som sade nej, men Joseph frågade Herren ytterligare två
gånger och Martin gavs slutligen tillåtelse att ta med sig manuskriptet
hem. I Palmyra gick manuskriptet förlorat. Det återfanns
aldrig. Herren tog Urim och Tummim och plåtarna ifrån Joseph,
vilket gjorde profeten ödmjuk och botfärdig. I en uppenbarelse
från Herren fick Joseph veta att han alltid måste frukta Gud mer
än människor. (Se L&F 3.) Sedan den dagen, fastän han bara var
22 år, kom hans liv att karaktäriseras av en fullständig hängivelse
åt att hålla alla Herrens befallningar.
Den 5 april 1829 kom Oliver Cowdery, en skollärare som var
ett år yngre än Joseph, till Josephs bostad i Harmony. Till svar på
bön hade han fått ett vittnesbörd om att profetens verk var sanningsenligt.
Två dagar senare påbörjades översättningsarbetet
igen och Joseph dikterade och Oliver skrev.

Återställelsen av Guds prästadöme
När Joseph och Oliver arbetade på översättningen av
Mormons bok läste de redogörelsen om Frälsarens besök till de
forna nephiterna. Till följd av detta beslöt de sig för att fråga
Herren om dopet. Den 15 maj gick de ner till Susquehannafloden,
i närheten av Josephs hem i Harmony, för att be. Till sin
häpnad fick de besök av en himmelsk varelse som sade att han
var Johannes Döparen. Han förlänade dem aronska prästadömet
och sade åt dem att döpa och ordinera varandra. Som Johannes Döparen lovat, visade sig senare de forntida apostlarna Petrus,
Jakob och Johannes för Joseph och Oliver och förlänade dem
melkisedekska prästadömet och ordinerade dem till apostlar.
Före dessa besök hade Joseph och Oliver haft kunskap och tro.
Men efter det att de himmelska budbärarna hade visat sig för dem
hade de också myndighet — Guds prästadömes makt och myndighet
som krävdes för att upprätta hans kyrka och utföra frälsningens
förrättningar.

Publiceringen av Mormons bok och kyrkans grundande
Under april och maj 1829 avbröts profetens översättning i
hans hem i Harmony allt oftare av förföljelser. Följden blev att
Joseph och Oliver tillfälligt flyttade till Fayette i New York, för att
avsluta översättningen i Peter Whitmer den äldres hem. Översättningen
fullbordades i juni, mindre än tre månader efter det att
Oliver börjat verka som profetens skrivare. I augusti hade Joseph
gett förläggaren Egbert B Grandin i Palmyra i uppdrag att trycka
boken. Martin Harris intecknade sin gård som säkerhet för tryckkostnaderna
och sålde senare 60 hektar för att kunna betala inteckningen. Den 26 mars 1830 fanns Mormons bok att köpa i
Grandins bokhandel.
Den 6 april 1830, endast elva dagar efter det att Mormons bok
fanns för försäljning, samlade sig omkring 60 personer i Peter
Whitmer den äldres timmerhus i Fayette i New York. Där grundade
Joseph Smith formellt den kyrka som senare genom
uppenbarelse gavs namnet Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars
Heliga. (Se L&F 115:4.) Det var ett glädjerikt tillfälle och Anden
utgöts i rikt mått. Sakramentets delades ut, troende döptes, den
Helige Andens gåva förlänades och män ordinerades till prästadömet.
I en uppenbarelse under mötet utsåg Herren Joseph
Smith till kyrkans ledare: Han skall ”kallas siare, översättare,
profet, Jesu Kristi apostel, en äldste i kyrkan genom Gud Faderns
vilja och Herrens Jesu Kristi nåd”. (L&F 21:1) Jesu Kristi kyrka
fanns återigen på jorden.

Kirtland i Ohio: Kyrkan tillväxer
Kyrkans medlemmar delade entusiastiskt med sig av den sanning
de hade funnit och den nygrundade kyrkan växte snabbt.
Snart bildades grenar i Fayette, Manchester och Colesville i staten
New York. I september 1830, strax efter det att Joseph och Emma
Smith flyttat från Harmony, Pennsylvania, till Fayette, uppenbarade
Herren för profeten att missionärer skulle ”begiva [sig] till
lamaniterna” i västra Missouri. (L&F 28:8) Resan dit förde missionärerna
till området kring Kirtland i Ohio där de stötte på en religiös
grupp som sökte sanningen. De omvände cirka 130 av dem,
däribland Sidney Rigdon, som senare blev medlem av första presidentskapet.
Gruppen av heliga i Kirtland växte till flera hundra
medlemmar allteftersom de delade med sig av evangeliet åt andra.
Samtidigt som kyrkan växte i New York ökade också motståndet
mot kyrkan. I december 1830 fick profeten en uppenbarelse
som instruerade kyrkans medlemmar att bege sig till ”Ohiodalen”
(L&F 37:1) mer än 40 mil bort. De närmaste månaderna sålde de
flesta av medlemmarna i New York sin egendom, ofta med stor
förlust, och gjorde de uppoffringar som krävdes för att kunna
samlas i Kirtland i Ohio. Joseph och Emma Smith var bland de första som gav sig i väg till Ohio. De kom till Kirtland omkring den 1 februari 1831.

Två samlingsplatser för de heliga
I juni 1831, medan kyrkan växte sig stark i Kirtland, befallde
Herren profeten och andra ledare i kyrkan att resa till Missouri.
Där skulle han uppenbara för dem deras ”arveland”. (Se L&F
52:3–5, 42–43.) I juni och juli 1831 färdades profeten och andra
nära 145 mil från Kirtland till Jackson County i Missouri i västra
utkanten av Amerikas nybyggarområde. Kort efter ankomsten fick
profeten en uppenbarelse i vilken Herren sade: ”Missouri [är] det
land, som jag har utvalt och invigt till de heligas samlingsplats.
Därför är detta löftets land och platsen för Sions stad ... den plats
som nu kallas Independence är medelpunkten, och platsen för
templet ligger västerut.” (L&F 57:1–3)
Forntida bibliska profetior gick i uppfyllelse när den 25-årige
Joseph Smith började lägga grunden till Sions stad i Amerika.
I augusti 1831 presiderade han över invigningen av landet som
en samlingsplats och invigde en tempeltomt. En kort tid senare
återvände profeten till Ohio där han uppmuntrade några av de
trofasta att samlas i Missouri. Hundratals heliga utsatte sig för de
mödor som resor i gränslandet västerut innebar på 1800-talet
och begav sig till sin nya hemvist i Missouri.
Från 1831 till 1838 fanns det medlemmar i kyrkan i såväl Ohio
som i Missouri. Profeten, medlemmar av de tolvs kvorum och
många medlemmar i kyrkan bodde i Kirtland samtidigt som andra
medlemmar i kyrkan samlades i Missouri där de under profetens
överinseende leddes av lokala prästadömsledare. Kyrkans ledare
brevväxlade och reste ofta mellan Kirtland och Missouri.

Fortsatt uppenbarelse
Under sin tid i Kirtlandområdet fick profeten många uppenbarelser
från Herren om evangeliets återställelse i de sista dagarna.
I november 1831 beslutade sig kyrkans ledare för att ge ut många
av uppenbarelserna i en sammanställning som kallades
Befallningarnas bok. Boken skulle tryckas i Independence i
Missouri. Men i juli 1833 förstörde pöbelhopar tryckpressen och
många av de tryckta arken. Bortsett från några få exemplar som räddades undan pöbeln, blev Befallningarnas bok aldrig tillgänglig
för kyrkans medlemmar. År 1835 utgavs i Kirtland Läran och
förbunden, som innehöll uppenbarelserna som skulle ha publicerats
i Befallningarnas bok samt många andra uppenbarelser.
Medan profeten bodde i Kirtlandområdet fortsatte han arbetet
på sin bibelöversättning, ett arbete som han på befallning av
Herren hade påbörjat 1830. Många tydliga och dyrbara ting i
Bibeln hade gått förlorade under århundradenas lopp, och profeten
leddes av Anden att rätta King James Version [Kung Jakobs bibelöversättning] och att återställa information som hade försvunnit.
Detta arbete ledde till att viktiga sanningar i evangeliet
återställdes, däribland många uppenbarelser som nu ingår i Läran
och förbunden. Även om profeten avsåg att ge ut sin revidering
av Bibeln i tryck, hindrade förföljelse och andra svårigheter
honom från att under sin livstid publicera den i dess helhet.
Under arbetet på sin inspirerade revidering av Bibeln fick
Joseph Smith den uppenbarelse som nu är Moses’ bok samt en
inspirerad översättning av Matteusevangeliet 24, som nu kallas
Joseph Smiths skrifter 1. År 1835 påbörjade profeten översättningen
av Abrahams bok från forntida egyptiska papyrusmanuskript
som kyrkan hade köpt. Alla dessa översättningar kom
senare att ingå i Den kostbara pärlan.
I Kirtland fick profeten bland annat uppenbarelser som föreskrev
hur kyrkan skulle styras. Under Herrens ledning bildade
Joseph Smith 1832 första presidentskapet.7 År 1835 bildade han
de tolv apostlarnas kvorum och ett sjuttios kvorum. En stav grundades
1834 i Kirtland. Under denna tid bildade han även kvorum
i aronska och melkisedekska prästadömet till att sörja för lokala
medlemmars behov.

Det första templet i denna tidsutdelning
Något av det viktigaste i återställelsen var Herrens uppenbarelser
till Joseph Smith om behovet av heliga tempel. I december
1832 befallde Herren de heliga att börja bygga ett tempel i Kirtland
i Ohio. Fastän många av kyrkans medlemmar saknade ordentliga
bostäder, arbete och led brist på mat, lydde de entusiastiskt
Herrens befallning och arbetade sida vid sida med profeten.
Den 27 mars 1836 invigde Joseph Smith templet. Anden utgöts
som på pingstdagen efter Jesu uppståndelse. En vecka senare,
den 3 april 1836, ägde några av de viktigaste tilldragelserna i religiös
historia rum. Herren Jesus Kristus visade sig för Joseph
Smith och Oliver Cowdery i templet och sade: ”Jag har mottagit
detta hus och mitt namn skall vara här, och jag skall uppenbara
mig i barmhärtighet för mitt folk i detta hus.” (L&F 110:7) Likaså
visade sig tre budbärare från Gamla testamentets utdelningar:
Moses, Elias och Elia. De återställde prästadömets nycklar och den myndighet som långt tillbaka hade gått förlorad från jorden.
Profeten Joseph Smith hade nu myndighet att samla Israel från
jordens fyra hörn och att besegla familjer för tid och all evighet.
(Se L&F 110:11–16.) Denna återställelse av prästadömsnycklar
följde Herrens mönster att ge profeten ”rad på rad, bud på bud,
något här och något där” (L&F 128:21) tills Jesu Kristi evangelium
blivit fullständigt återställt till jorden.

Predikar det eviga evangeliet
Herren uppmanade profeten gång på gång att skicka missionärer
för att ”predika evangeliet för hela skapelsen”. (L&F 68:8)
Profeten kände sitt ansvar och lämnade ofta hem och familj för
att förkunna evangeliet. I kyrkans barndom kallades missionärer
att predika i olika delar av Förenta staterna och Canada.
Men sommaren 1837 inspirerades profeten att skicka äldster till
England. Profeten gav Heber C Kimball, en medlem av de tolvs
kvorum, i uppdrag att leda en liten grupp missionärer i detta stora
åtagande. Äldste Kimball lämnade sin nästan utblottade familj och
gav sig i väg med tro på att Herren skulle vägleda honom. Inom
ett år hade cirka 2 000 personer anslutit sig till kyrkan i England.
Joseph Smith skickade därefter medlemmar av de tolv att verka i
Storbritannien från 1839 till 1841. Även denna mission var synnerligen
framgångsrik. År 1841 hade mer än 6 000 personer
omfattat evangeliet. Många av dessa emigrerade till Amerika, där
de kom att vitalisera och stärka kyrkan under ytterst svåra tider.

De heliga lämnar Kirtland
De heliga hade utsatts för förföljelse ända sedan de kom till
Kirtland, men motståndet tilltog under 1837 och 1838.
”Beträffande Guds rike”, sade profeten, ”så sätter alltid djävulen
upp sitt rike på samma tid för att strida mot Gud”.8 Profeten
attackerades svårast, både av kyrkans motståndare och av avfällingar
som vänt sig mot honom. Han anklagades med orätt för
många förbrytelser, trakasserades inför rätta i dussintals ogrundade
brotts- och civilmål och tvingades gömma sig för dem som
traktade efter hans liv. Men han förblev trofast och tapper trots
att han nästan ständigt utsattes för motgångar och motstånd.

Förföljelsen i Kirtlandområdet blev till slut outhärdlig. I januari
1838 tvingades profeten och hans familj att lämna Kirtland
och ta sin tillflykt till Far West i Missouri. I slutet av året hade de
flesta heliga i Kirtland följt honom och lämnat sina hem och sitt
älskade tempel.

De heliga i Missouri
Utdrivning ur Jackson County och Sions lägers marsch
Samtidigt som de heliga i Kirtland försökte stärka kyrkan i sitt
område, gjorde många av kyrkans medlemmar samma sak i
Jackson County i Missouri. Sista dagars heliga började slå sig ner
där sommaren 1831. Två år senare bodde omkring 1 200 heliga
i Jackson County och utgjorde en tredjedel av befolkningen.
Ankomsten av de många heliga bekymrade den etablerade
ortsbefolkningen. Missouriborna befarade att de skulle förlora
sitt politiska inflytande till nykomlingarna, som till stor del kom
från norra delen av Förenta staterna och inte stödde slaveriet i
sydstaterna. Missouriborna var också misstrogna mot de sista
dagars heligas lära — tron på Mormons bok, ny uppenbarelse
och insamlingen till Sion — och ogillade att de sista dagars heliga
i stort sett bara gjorde affärer sinsemellan. Pöbelhopar och lokal
milis började snart trakassera de heliga och drev i november 1833
bort dem från Jackson County. De flesta heliga flydde norrut över
Missouri-floden till Clay County i Missouri.
Joseph Smith var djupt oroad över de heligas belägenhet i
Missouri. I augusti 1833 skrev han från Kirtland till kyrkans ledare
där: ”Bröder, om jag var tillsammans med er skulle jag dela era
lidanden, och även om den mänskliga naturen skyggar skulle min
ande så sant mig Gud hjälpe inte tillåta mig att svika er i döden.
Var vid gott mod, ty vår återlösning nalkas. Ack Gud, rädda mina
bröder i Sion.”9
I februari 1834 fick Joseph Smith en uppenbarelse att han
skulle leda en expedition från Kirtland till Missouri för att undsätta
de nödlidande heliga och hjälpa dem att återfå sina egendomar
i Jackson County. (Se L&F 103.) Till svar på Herrens befallning organiserade profeten en grupp som kallades Sions
läger för marschen till Missouri. I maj och juni 1834 tog sig
gruppen på över 200 man fram västerut genom Ohio, Indiana,
Illinois och Missouri. De ansattes av många svårigheter, bland
annat en koleraepidemi. Den 22 juni 1834, när expeditionen
närmade sig Jackson County, fick profeten en uppenbarelse om
att upplösa lägret. Men Herren lovade att Sion skulle återlösas i
hans egen tid. (Se L&F 105:9–14.) Efter att ha grundat en stav i
Clay County med David Whitmer som president återvände profeten
till Ohio.
Även om Sion läger inte återtog de heligas ägor, var det ett
mycket värdefullt utbildningstillfälle för kyrkans framtida ledare,
för genom profetens exempel och undervisning fick deltagarna
lära sig principer för rättfärdigt ledarskap. I ett möte för medlemmarna
i Sions läger och andra medlemmar i kyrkan i Kirtland
den 14 februari 1835 bildade profeten de tolv apostlarnas kvorum.
Två veckor senare bildade han ett sjuttios kvorum. Nio av
medlemmarna av de tolvs kvorum och samtliga medlemmar av
de sjuttios kvorum hade tillhört Sions läger.

Bosättning i norra Missouri
Ett stort antal medlemmar fortsatte att bo i Clay County i
Missouri fram till 1836, då lokalbefolkningen där sade att de inte
längre kunde erbjuda dem fristad. De heliga började därför flytta
till norra Missouri, de flesta av dem slog sig ner i Caldwell
County, ett nytt län som delstaten bildat för att hysa de tvångsförflyttade
sista dagars heliga. År 1838 ankom en stor skara heliga
som hade tvingats lämna Kirtland. Profeten och hans familj
anlände i mars det året till Far West, en blomstrande sista dagars
heligas bosättning i Caldwell County, och etablerade där kyrkans
högkvarter. I april befallde Herren Joseph Smith att bygga ett
tempel i Far West. (Se L&F 115:7–16.)
Dessvärre skulle lugnet i norra Missouri komma att bli kortvarigt.
Hösten 1838 började pöbelhopar och milis trakassera och
angripa de sista dagars heliga. När kyrkan medlemmar vidtog motåtgärder
och försvarade sig, häktades Joseph Smith och andra av
kyrkans ledare misstänkta för landsförräderi. I november sattes de i fängelse i Independence och sedan i Richmond i Missouri. Den
1 december fördes de till fängelset i Liberty i Missouri. Den vintern
led profeten och hans medfångar under omänskliga förhållanden.
De satt inspärrade i en fängelsehåla — en mörk, kall och hälsovådlig
källare — och maten var så usel att de inte kunde äta den
förrän hungern drev dem till det. Profeten beskrev sin och de heligas
situation: ”Det prov vår tro sattes på kunde mäta sig med
Abrahams.”10
Medan profeten satt i fängelse under vintern och våren
1838–1839 tvingades tusentals sista dagars heliga i Missouri
lämna sina hem, däribland profetens egen familj. Den 7 mars
1839 skrev Emma till Joseph från Quincy i Illinois: ”Ingen utom
Gud vet vad jag tänkte i mitt sinne och vad jag kände i mitt
hjärta, när jag lämnade vårt hus och hem och nästan allt vi ägde
förutom våra små barn och gav mig i väg från staten Missouri och
lämnade dig, som satt inlåst i ett ensamt fängelse.”11 Anförda av
Brigham Young och andra ledare i kyrkan färdades de heliga
österut till Illinois.

Åren i Nauvoo
Älskad ledare för sitt folk
I april 1839 flyttades profeten och hans medfångar på grund av
ändrad jurisdiktion från fängelset i Liberty till Gallatin i Missouri.
Vid ytterligare en fångtransport, från Gallatin till Columbia i
Missouri, tillät vakterna dem att fly från sin orättmätiga fångenskap.
De tog sig till Quincy i Illinois där huvuddelen av kyrkans
medlemmar hade samlats efter flykten från Missouri. Under profetens
ledning började snart de flesta heliga slå sig ner 8 mil norrut
i Commerce i Illinois, en by vid en krök av Mississippi-floden.
Joseph döpte om staden till Nauvoo. Under de påföljande åren
strömmade medlemmar och nyomvända dit från Förenta staterna,
Canada och Storbritannien, vilket gjorde staden till ett av
de tätast befolkade områdena i Illinois.
Joseph och Emma slog sig ner i närheten av floden i en liten
timmerstuga. Det kom att bli profetens kontor i Nauvoos barndom.
Han försörjde sig på jordbruk och drev senare en diverseaffär.
Men eftersom hans kyrkliga och medborgerliga plikter
upptog en stor del av hans tid, var det ofta svårt för profeten att
försörja familjen. Enligt en förteckning från oktober 1841 uppgick
hans personliga ägodelar till ”gamle Charley (en häst) som
han fått i Kirtland, två rådjur, två gamla och fyra unga kalkoner,
den gamla ko som en broder givit honom i Missouri, hans gamla
Major (en hund) ... och några möbler”.12
I slutet av augusti 1843 flyttade profeten och hans familj tvärs
över gatan till ett nybyggt tvåvåningshus som kallades Mansion
House [Herrgården]. Joseph och Emma hade nu fyra barn i livet.
De hade begravt sex älskade barn under årens lopp, och ytterligare
ett barn skulle födas efter Josephs död. De elva barnen i
Josephs och Emmas familj var: Alvin, född 1828, som dog kort
efter födseln; tvillingarna Thadeus och Louisa, födda 1831, som
dog kort efter födseln; tvillingarna Joseph och Julia, födda 1831
till John och Julia Murdock och som adopterades av Joseph och
Emma efter det att syster Murdock dött i barnsäng (11 månader
gamle Joseph dog 1832)13; Joseph III, född 1832; Frederick, född
1836; Alexander, född 1838; Don Carlos, född 1840, som dog 14 månader gammal; en son född 1842, som dog samma dag han
föddes; samt David, född 1844, nästan fem månader efter det att
hans far hade lidit martyrdöden.
Under hela sin verksamhet älskade profeten att få vara tillsammans
med de heliga. Om staden Nauvoo och dess invånare sade
han: ”Det här är den vackraste platsen och det bästa folket under
himlen.”14 De heliga älskade honom i sin tur och kände att han var
deras vän. De kallade honom ofta ”broder Joseph”. En nyomvänd
skrev: ”Han hade en utstrålning som utövade dragningskraft på
alla som lärde känna honom.”15 ”Han låtsas inte vara en man utan
fel och brister”, skrev en Nauvoobo. ”Han är en man som man inte
kan låta bli att tycka om ... inte heller är han uppblåst över sin ställning
utan står på förtrolig fot med varje anständig människa.”16
William Clayton, en proselyt från England, skrev hem från Nauvoo
om profeten: ”Jag önskar i sanning att jag vore en sådan man.”17
Profeten höll många predikningar i Nauvoo och kyrkans medlemmar
älskade att lyssna på honom, för han undervisade om
evangeliets uppenbarade sanningar med kraft. Angus M Cannon
skrev: ”Jag hörde honom aldrig tala utan att det påverkade hela min varelse och fick hela min själ att prisa Herren.”18 Brigham
Young sade: ”Jag har aldrig låtit ett tillfälle gå mig förbi att träffa
profeten Joseph och höra honom tala offentligt eller privat, så att
jag skulle kunna hämta insikt från den källa som han fick sin
kunskap från, så att jag skulle kunna få den och kunna dela med
mig av den när det behövdes ... Sådana stunder var mer dyrbara
för mig än all rikedom i världen.”19
Joseph Smiths ledarskap sträckte sig bortom hans religiösa
plikter. I Nauvoo var profeten engagerad i samhälleliga, juridiska
och militära ärenden samt i affärsverksamhet och utbildning.
Han ville att staden Nauvoo skulle erbjuda invånarna alla fördelar
och möjligheter i fråga om kulturell och medborgerlig utveckling.
I januari 1844 tillkännagav Joseph Smith sin kandidatur till
posten som Förenta staternas president, till stor del på grund av
att han var besviken över att delstatliga och federala ämbetsmän
försummade att lämna gottgörelse för rättigheter och egendom
som de heliga berövats i Missouri. Även om de flesta iakttagarna
insåg att han hade små utsikter att bli vald, riktade hans kandidatur
allmänhetens uppmärksamhet på omfattande kränkningar
av de heligas i författningen garanterade rättigheter. Profeten
sade att alla människor ”har samma rättighet att dela frukten på
vår inhemska frihets stora träd”.20

Helgat åt Herren: Ett tempel uppförs i Nauvoo
När de heliga tvingades överge Kirtland lämnade de bakom sig
det tempel de hade arbetat så hårt på. Men än en gång skulle de
få ett heligt tempel ibland sig, för Herren befallde dem att börja
bygga ett tempel i Nauvoo. Arbetet påbörjades hösten 1840 och
hörnstenarna lades den 6 april 1841 vid en ceremoni som profeten
presiderade över. Uppförandet av templet i Nauvoo var ett av
de mest betydande byggprojekten i dåtida västra Amerika. Bygget
krävde oerhörda offer av de heliga trots den stora tillströmningen
till Nauvoo, eftersom medlemmarna i allmänhet var fattiga.
Profeten började predika läran om dop för de döda så tidigt
som den 15 augusti 1840. Eftersom byggnationen av templet
knappt hade påbörjats förrättade de heliga i början dopen för de
döda i lokala vattendrag. I januari 1841 uppenbarade Herren att
de heliga endast fick fortsätta att göra detta till dess att dopen kunde utföras i templet. (Se L&F 124:29–31.) Under sommaren
och hösten 1841 byggde de heliga en provisorisk dopbassäng av
trä i den nyligen grävda källaren till templet. Den 21 november
1841 förrättades de första dopen för de döda i denna dopbassäng.
År 1841 beseglades de första paren och 1843 dikterade profeten
den uppenbarelse som beskriver äktenskapsförbundets eviga
natur. (Se L&F 132.) Profeten hade haft kunskap om läran i denna uppenbarelse sedan 1831. På befallning av Gud predikade
han även läran om månggifte.
Eftersom templet inte skulle bli färdigt på ett tag valde Joseph
att börja förrätta tempelbegåvningen utanför dess heliga murar.
Den 4 maj 1842 förrättade profeten de första begåvningarna åt en
liten grupp bröder, däribland Brigham Young, på övervåningen i
det röda tegelhus i Nauvoo där han hade sin diverseaffär.
Profeten Joseph Smith fick inte se templet i Nauvoo färdigställt.
Men 1845 och 1846 fick tusentals heliga sin tempelbegåvning
genom Brigham Young och andra som hade fått dessa välsignelser
av profeten.

Joseph Smiths verksamhet närmar sig sitt slut
Även om de heliga till en början var relativt ostörda i Nauvoo
tornade förföljelsens moln upp sig över profeten och han kände
att hans jordiska kallelse närmade sig sitt slut. Vid ett minnesvärt
möte i mars 1844 gav profeten de tolv i uppdrag att leda kyrkan
efter hans död och sade att de nu hade alla nycklar och all fullmakt
de behövde för att göra det. Wilford Woodruff, som var medlem
av de tolvs kvorum vid tillfället i fråga, förkunnade senare:
”Jag bär vittnesbörd om att profeten Joseph Smith tidigt om våren
år 1844 i Nauvoo sammankallade apostlarna och överlämnade åt
dem kyrkans och Guds rikes förordningar. Han beseglade på våra
huvuden alla nycklar och all fullmakt Gud hade givit honom och
sade att vi måste räta på ryggen och bära detta rike vidare eller bli
fördömda ... Hans ansikte var klart som bärnsten och han övertäcktes
av en kraft som jag aldrig tidigare skådat hos någon man
i köttet.”21 Efter profetens död skulle ansvaret för kyrkan och
Guds rike på jorden vila på de tolv apostlarnas kvorum.
I juni 1844 anklagades profeten för att ha orsakat upplopp.
Fastän Joseph frikändes i Nauvoo krävde Illinois guvernör
Thomas Ford att han skulle underkasta sig en rättegång för
samma anklagelse i Carthage i Illinois, centralorten i Hancock
County. När profeten och hans bror Hyrum anlände till Carthage
frigavs de mot borgen i fråga om den ursprungliga anklagelsepunkten,
men i stället väcktes åtal mot dem för förräderi mot
staten Illinois och de spärrades in i fängelset på orten.

Den 27 juni 1844, en varm och kvav eftermiddag, stormade en
pöbelhop med svärtade ansikten fängelset och mördade Joseph
och Hyrum Smith. Cirka tre timmar senare skickade Willard
Richards och John Taylor, som hade varit i fängelset med martyrerna,
ett sorgens budskap till Nauvoo: ”Carthages fängelse,
kl 20:05, 27 juni 1844. Joseph och Hyrum är döda. ... Det var ett
ögonblicks verk.”22 Vid 38 års ålder hade profeten Joseph Smith
beseglat sitt vittnesbörd med sitt blod. När hans verk i jordelivet
var fullbordat och kyrkan och Guds rike hade upprättats för sista gången på jorden, föll Joseph för lönnmördares kulor. Herren
själv vittnade om profeten Joseph Smith: ”Jag kallade [Joseph
Smith] genom mina änglar, mina tjänande andar, och genom min
egen röst utur himmelen till att utföra mitt verk till vilket han lade
grundvalen och förblev trofast, så att jag tog honom till mig.
Många hava förundrat sig över hans död, men det var nödvändigt,
att han skulle besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, på det han
måtte få ära och de ogudaktiga bliva fördömda.” (L&F 136:37–39)
Joseph Smith, de sista dagarnas store profet, siare och uppenbarare
var den Högstes tappre och lydige tjänare. President
Brigham Young vittnade: ”Jag tror inte det finns någon på jorden
som kände honom bättre än jag, och jag är djärv nog att säga att
det med undantag av Jesus Kristus inte levat eller lever någon
bättre man på denna jord. Jag är hans vittne.”23

Slutnoter

Wilford Woodruff, Deseret News: Semi-Weekly, 25 nov 1873, s 1.
Eftersom bara nio av Joseph Smith den äldres och Lucy Mack Smiths elva barn överlevde spädbarnsåldern sade familjemedlemmarna vanligtvis att familjen bestod av nio barn. Dessutom stavades Josephs syster Katharines namn på olika sätt under hennes livstid, bland annat Catherine.
Joseph Smith, History 1832, s 1; Letter Book 1, 1829–1835, Joseph Smith, Collection, Kyrkans arkiv, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Salt Lake City, Utah.
Joseph Smith, History 1832, s 1; Letter Book 1, 1829–1835, Joseph Smith, Collection, Kyrkans arkiv.
History of the Church, 4:536; ur ett brev från Joseph Smith som skrevs på begäran av John Wentworth och George Barstow, Nauvoo, Illinois, infört i Times and Seasons, 1 mar 1842, s 707.
History of the Church, 4:536–537; ur ett brev från Joseph Smith som skrevs på begäran av John Wentworth och George Barstow, Nauvoo, Illinois, infört i Times and Seasons, 1 mar 1842, s 707.
Första presidentskapet bestod ursprungligen av Joseph Smith som president och Sidney Rigdon och Jesse Gause som rådgivare. Jesse Gause lämnade kyrkan några månader efter det att han blivit medlem av första presidentskapet. Den 18 mars 1833 avskildes Frederick G Williams som rådgivare i första presidentskapet.
History of the Church, 6:364; ur en predikan som Joseph Smith höll 12 maj 1844 i Nauvoo, Illinois; nedtecknad av Thomas Bullock.
Efterskrift av Joseph Smith i ett brev från Oliver Cowdery till kyrkans ledare i Jackson County, Missouri, 10 aug 1833, Kirtland, Ohio, Kyrkans arkiv.
History of the Church, 3:294; ur ett brev från Joseph Smith och andra till Edward Partridge och kyrkan, 20 mar 1839, Libertys fängelse, Liberty, Missouri.
Brev från Emma Smith till Joseph Smith, 7 mar 1839, Quincy, Illinois; i Letter Book 2, 1837–1843, s 37, Joseph Smith, Collection, Kyrkans arkiv.
History of the Church, 4:437–438; ur ett brev från de tolv apostlarna till ”bröder utspridda över hela den amerikanska kontinenten”, 12 okt 1841, Nauvoo, Illinois, infört i Times and Seasons, 15 okt 1841, s 569.
I maj 1831, en kort tid efter det att deras nyfödda tvillingar hade dött, valde Joseph och Emma Smith att adoptera John och Julia Murdocks nyfödda tvillingar. Murdocks tvilllingbarn fick namnen Joseph och Julia. Syster Murdock hade dött i barnsäng och broder Murdock som nu hade fem moderlösa barn bad Joseph och Emma Smith att ta hand om tvillingarna.
History of the Church, 6:554; uttalande av Joseph Smith 24 juni 1844 i Nauvoo, Illinois; nedtecknat av Dan Jones.
Mary Isabella Horne, ”Testimony of Sister M. Isabella Horne”, Woman’s Exponent, jun 1910, s 6.
Brev från George W Taggart till hans bröder i New Hampshire, 10 sep 1843, Nauvoo, Illinois; i Albert Taggart, Correspondence, 1842–48 and 1860, Kyrkans arkiv.
Brev från William Clayton till kyrkans medlemmar i Manchester, England, 10 dec 1840, Nauvoo, Illinois, Kyrkans arkiv.
Angus M Cannon, i ”Joseph, the Prophet”, Salt Lake Herald Church and Farm Supplement, 12 jan 1895, s 212.
Brigham Young, Deseret News: Semi-Weekly, 15 sep 1868, s 2.
History of the Church, 3:304; ur ett brev från Joseph Smith och andra till
Edward Partridge och kyrkan, 20 mar 1839, Libertys fängelse, Liberty, Missouri.
Wilford Woodruff, uttalande 12 mar 1897 i Salt Lake City, Utah; i Journal History of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 12 mar 1897, s 2.
History of the Church, 6:621–622; ur ett direktiv från Willard Richards och
John Taylor, 27 jun 1844, Carthage, Illinois.
Brigham Young, Deseret News, 27 aug 1862, s 65.