En barmhärtighetens mission, medlemmar ställer upp som frivilliga

Utsikten på den södra kustremsan av den Dominikanska republiken var som hämtad direkt ur en resebroschyr: azurblått vatten, palmträdsomgivna stigar och svällande bomullsmoln mot en klarblå himmel.

Foto Howard Collett, LDS Philanthropies. Pensionerade operationssköterskan Joyce Stewart (svart namnbricka) assisterar vid en gomklyvningsoperation av en flicka på 15 månader från Dominikanska republiken. Hon och andra SDH-volontärer färdas ombord på den amerikanska flottans sjukhusfartyg USNS Comfort på en expedition som ska ge medicinsk hjälp åt behöv ande i sju nationer.

När vi rundade en punkt på kusten fångade vi en glimt av vårt hem under de nästkommande dagarna --- ett stort vitt fartyg som glittrade i solen ett par kilometer från stranden. Men det var inte ett kryssningsfartyg, det var ett sjukhusfartyg för den amerikanska flottan --- USNS Comfort. Dess 800 passagerare är på en fyra månader lång expedition för att ge medicinsk hjälp åt sju olika länder i Västindien, Sydamerika och Centralamerika, vilka är i stort behov av det.

Foto Ron Taylor
Amerikanska flottans sjukhusfartyg, USNS Comfort, är hem för de 800 passagerare som ställer upp som frivilliga på en fyra månader lång expedition för att ge medicinsk hjälp åt sju olika länder i Västindien, Sydamerika och Centralamerika, som är i stort behov av det.

Operation Continuing Promise 2009 är en humanitär och civil hjälpmission för att bidra med medicinsk hjälp, tandvård, veterinär- och ingenjörskonst, tillsammans med utbildning, för de länder vi besöker", sade kommendör Bob Lineberry, ledare för uppdraget. ”Det är ett mycket viktigt uppdrag för Förenta staterna och för våra privata volontärer och icke-statliga organisationspartners."

”Som kyrka är vi tacksamma över att få vara med om detta gemensamma arbete som når ut till så många nödlidande”, sade Lynn A Samsel, chef för kyrkans katastrofhjälp. ”De medlemmar som ger av sin tid är tacksamma över att kunna komma samman med andra i detta tjänande. Det har en djupgående effekt på deras liv och de ger ett underbart bidrag till dem de tjänar.”

Foto Katie Money
Katie Money, en intensivvårdssjuksköterska från Ogden i Utah besöker en tonårig patient från Haiti på intensivvårdsavdelningen efter en strumaoperation.

Ett flerdimensionellt uppdrag

Uppdraget ger kyrkan en unik möjlighet att arbeta tillsammans med andra humanitära organisationer och hälsodepartementen i de sju länder som besöks. Av den ombordvarande medicinska personalen på 650 personer arbetar 600 inom det militära på heltid eller som reservare och 50 är civila volontärer. Nästan en tredjedel av de civila är volontärer från kyrkan som lämnar sina arbeten och familjer för att tjäna en månad eller längre. Andra ersätter tidigare volontärer som ger sig av, vilket gör att totala antalet sista dagars heliga volontärer är mer än 40.

”Livet ombord på USNS Comfort påminner inte om någonting som jag tidigare upplevt”, sade Jenna Rix, en elev vid LDS Business College från Bountiful i Utah. ”Mitt flytande hem i fyra månader motsvarar ett hus på tio våningar, tre fotbollsplaner långt och ett brett med 800 personer ombord. Därigenom uppstår en mycket intressant dynamik med alla grenar av det militära, av humanitära organisationer och läkare från alla världens hörn."

Foto Howard Collett
Rachel Morrell, den yngsta volontären i gruppen, håller i en 15 månader gammal flicka efter att en operation återställt hennes gom.

Jenna är en icke-medicinsk volontär med ett högprofiluppdrag: att samarbeta med fartygets präst och hans personal. ”Att tillhöra en grupp människor som har tagit till sitt hjärta alla de ombordvarandes andliga och mentala välbefinnande är något jag inte gör lättvindigt”, sade hon. ”Jag ber varje morgon att jag ska komma i deras väg som behöver mig.”

”När vi gick ombord på fartyget insåg vi att den medicinska personalen inte hade samarbetat tidigare”, sade Janet Tanner, en hospicesjuksköterska från Brigham City i Utah. ”I mitt uppdrag samarbetade jag med fem kvinnor från fem olika områden i Förenta staterna och med fem olika medicinska inriktningar. Det är underbart hur alla kom med en gemensam målsättning att hjälpa människor här i Centralamerika.”

Ungefär 90 000 medicinska behandlingar och 3000 operationer kommer att utföras under den fyra månader långa missionen. Medicinska team transporteras från fartyg till strand av en båt för 40 passagerare sju dagar i veckan. Där sätter de upp tillfälliga kliniker i skolor eller samhällscentrer för att ge tandvård och medicinsk hjälp till dem som inte har råd med behandling. Samhället får också veterinärmedicinsk hjälp. Operationspatienter flygs till fartyget i en av dess två helikoptrar.

Foto Howard Collett
Utrustning som donerats av kyrkan levereras av en helikopter till ett medicinskt förrådsfartyg som en del av ”Operation Continuing Promise 2009”, ett humanitärt uppdrag.

Medlemsvolontärer

Kyrkan delgavs möjligheten att få delta i uppdraget bara några veckor innan fartyget lämnade Miami, Florida. Följaktligen hade volontärerna inte så mycket tid på sig att vidta förberedelser för sitt deltagande.

”Herren ville definitivt att programmet skulle fungera med tanke på hur det kom till och volontärernas antal och snabba gensvar”, sade Susan Puls, M.D., en frivillig medicinsk samordnare från Eden i Utah. ”Jag sade: ’Vi kommer aldrig att finna någon som kan ta ledigt i en månad för att verka som medicinskt yrkeskunnig’, och jag blev motbevisad över hundra gånger. Det är ett stort tillfälle att vara partner med den amerikanska flottan i att betjäna länder och samarbeta med människor som vi annars inte skulle arbeta tillsammans med.”

Medlemmar i den första vågen frivilliga sista dagars heliga varierade från en 19-årig tekniker till en pensionerad operationssköterska. Båda kände tillfredsställelse med sitt uppdrag.

Foto Howard Collett
Sjuksköterskan Laura Young från Honeyville i Utah underhåller två unga dominikanska systrar kvällen innan de ska opereras för medfött bråck.

”Jag avslutade just en kurs för att bli auktoriserad biträdande sjuksköterska”, sade Rachel Morrell från Eden i Utah. ”Det är verkligen skrämmande att vara den yngsta medlemmen i gruppen och se all expertis ombord. Men de har alla varit supertålmodiga och villiga att undervisa mig. Jag älskar att arbeta med eftervården och kunna se barnen när de kommer ut från operationen och känna deras tacksamhet över våra ansträngningar att hjälpa dem. Gud har välsignat mitt liv på så många sätt att jag tyckte det skulle vara häftigt att komma och skänka hopp till människor och visa dem att de inte är ensamma.”

”När jag gick i pension antog jag att jag skulle ta det lugnt men det är alltför många äventyr som jag ville ha”, sade Joyce Stewart från Orem i Utah. ”Först på min lista stod att jag skulle gå på mission och jag kallades till Fiji för att bli missionssjuksköterska. Continuing Promise var ett annat äventyr och en möjlighet att tjäna. Som servicemissionär i kyrkan fick jag arbeta med underbara människor och uppleva det broder- och systerskap som evangeliet för med sig.”

Karta med tillstånd av amerikanska flottan
Operation Continuing Promise 2009 är ett humanitärt uppdrag med syfte att bidra med medicinsk hjälp, tandvård, veterinär- och ingenjörskonst åt sju olika länder i Västindien, Sydamerika och Centralamerika, vilka är i stort behov av det.

”I Dominikanska republiken bidrog 25 heltidsmissionärer med översättning till läkare och andra medicinska utövare på strändernas kliniker”, sade Bennie Lilly, kyrkans välfärdschef för Västindienområdet. ”Lokala medlemmar engagerades också och bidrog med nästan 600 timmar av tjänande.”

Välbehövlig utrustning

LDS Humanitarian Services bidrog med 10 lastbilar med släp som innehöll medicinsk utrustning, hygienartiklar, skolpaket och mat till uppdraget. När fartyget förtöjer vid de olika länder som det besöker flygs en del av detta och annan utrustning in till stranden av en helikopter och delas ut till de behövande.

Akutsjuksköterskan Angela Berrett från Salt Lake City i Utah steg i land i Haiti när mottagare av medicinsk utrustning mötte representanter för givarorganisationer. ”Jag träffade en man och hustru som hjälpte till med att driva en skola för barn. De sade att utan denna donerade mat, dessa leksaker och hygienartiklar så skulle barnen inte ha någonting! Det får mig att vilja ägna mitt liv åt att hjälpa dem. Jag vet inte om jag kan komma hem och bo i mitt hus och ha en bil och allting jag vill ha, när människor tigger om att få bara ett mål mat om dagen.”

Daryl Olschewski, en respiratorterapeut från West Valley City i Utah, satte detta i ett perspektiv: ”Hopp kommer inte med en spruta, det kommer inte i en låda med medicinsk utrustning”, sade han. ”Det kommer med de människor som har med sig det. Det finns mycket att säga om de människor som tjänar och dem som donerar till humanitära fonden. När dessa arbetar i symbios och ger till dem som är beredda att låta sina liv upplyftas, är det en högst himmelsk upplevelse."

Professionell expertis och omvårdnad

En unik aspekt av uppdraget är graden av professionell expertis, kombinerad med Kristuslik kärlek, som kyrkans volontärer för med sig till fartyget.

”Vi har kunnat skänka hopp där det inte fanns något hopp, och skänka ljus till människornas ögon”, sade Katie Money, en intensivvårdssjuksköterska från Ogden i Utah. ”Det gör mig ödmjuk och får mig att känna mig så tacksam för det jag har, och det får mig att vilja hjälpa igen och hjälpa mer. Somliga säger att man inte kan fixa alla problem --- men om man kan betyda något i en människas liv så förändrar det allting för dem.”

”Det här har varit något av det mest tillfredsställande som jag har gjort i mitt liv”, sade volontären Dawn Walker från Pleasant Grove i Utah. "Att föra ut detta fartyg till människorna förändrar deras liv. De behandlingar som utförs här hjälper människor att se, att gå eller använda händerna. Där fanns en ung pojke med en brännskadad hand som var stängd och de öppnade upp den åt honom. Nu har han en hand som fungerar. Det är härligt att se hans begeistring.”

”Jag minns en nioåring med grå starr”, sade Rob Voynow, en auktoriserad sjuksköterska från Union, Washington. ”När operationen hade ägt rum och de hade tagit av bandagen kunde han känna igen sin mor för första gången i sitt liv. En helt ny värld öppnade sig för honom och han sprang omkring för att se nya föremål och ville veta vad det var, vad det här hade för färg. Det var så helt nytt för honom, någonting som vi tar för givet när vi går upp på morgonen.”
”När jag återvänder till arbetet i Förenta staterna ska jag helt ändra mina rutiner”, sade akutsjuksköterskan Sloane Smith från Orem i Utah.

”Jag vet kliniskt hur sjukdomar utvecklas om man inte kan behandla dem, till exempel obehandlad bröstcancer eller parasitinfektioner som skenat iväg. Min inställning till att tidigt ta hand om problem har förändrats. Min inställning till omvårdnad har också förändrats. Smärtan jag har sett hos människor här har berört mig mycket djupt, den har gjort mig mer empatisk.”

”Alla betyder något”, sade barnmorskan Sheryl Flanary från Pleasant Grove i Utah. ”Det är nedslående när du besöker länder och känner att du bara har lagt bandage om någonting, men vi har också undervisat mycket. Människor kommer fram till oss och säger: ’Tack för att ni har undervisat oss om hur man tar hand om sig själv’, och det är poängen: Vi skänker en aning lindring och ger dem lite hopp.”

”På Haiti hittade man en liten pojke i ett dike”, sade sjuksköterskan Laura Young från Honeyville i Utah. ”Han var ett gatubarn. Han hade 22 frakturer, varav några inte hade läkts korrekt. Han fördes till fartyget av ett missionärspar från en annan kyrka som han hade bott hos de senaste 14 månaderna. Vi var tvungna att bryta upp hans lårben och stärka det med en skena av rostfritt stål. Ett av miraklen är att de fann den exakta skena som de behövde längst bak i ett skåp. Den bara råkade finnas där, den var inte någonting som de fört med sig till uppdraget.”

En reservist vid LDS U S Public Health Service, löjtnant Tim McCreary, gav uttryck för det som alla kände ombord på fartyget: ”Tvivla aldrig på att det du gör betyder något. Tvivla aldrig. Även om vi inte kan förändra allt som är dåligt så för vi med oss ett hopp. Det är hoppet. Och det finns inget bättre sätt att dela med oss av det än genom mat, genom vår närvaro, genom vårt engagemang och genom vår kärlek.”

© 2009 Deseret News Publishing Company