Tron frodas i arktiskt samhälle

Evangeliet värmer nyomvänd familj på ö norr om Norge.

Om Longyearbyen är den plats där världens nordligaste bank, mataffär och skola finns enligt Wikipedia, så är det inte mer än rimligt att världens nordligaste seminarium också finns där. Och det är tack vare familjen Gerez.

Hemmet är en ”evangelietillflyktsort” för Emilia och Carlos Gerez och deras tre barn — Gabriel, Daniela och Helene — på den kalla, arktiska ön Spetsbergen.

Longyearbyen, som ligger mitt emellan Polcirkeln och Nordpolen, är det största samhället — med cirka 2 000 invånare — på ögruppen Svalbard i Norge. Samhället är beläget på Svalbards största ö, Spetsbergen, 90 minuters flygresa norrut från Tromsø i norra Norge.

 Carlos och Emilia Gerez och deras tre barn — Gabriel, Daniela och Helene — flyttade till Norge från Chile. I Chile bjöd medlemmar i kyrkan hem familjen Gerez, delade med sig av evangeliet och presenterade dem för missionärerna. De döptes i mars 2002.

 Broder Gerez hade svårt att försörja sin familj som kock i Chile och fick jobb på Påskön. Där blev han under en telefonintervju med Church News bekant med en norsk familj vars båt hade gått sönder. Eftersom både han och de pratade engelska kunde han översätta åt dem och hjälpte dem reparera sin båt. Och de inbjöd honom att komma till Norge.

 År 2006 tackade han ja till inbjudan. Han bodde hos dem i Trondheim i sex månader medan han väntade på att få arbetstillstånd. Under tiden deltog han aktivt i grenen där och gick ut med heltidsmissionärerna.

 Han hörde talas om Svalbard som styrdes av Norge men som genom ett internationellt avtal var öppet för alla nationaliteter. Han sökte jobb som kock på en restaurang och fick det. Han tyckte om jobbet men i början av sommaren 2007 fick han ett bättre jobb som kock och biträdande chef för kött- och fiskavdelningen i den enda mataffären i Longyearbyen.

 Samhället tillhör ett kolgruvedistrikt där vetenskapliga forskningsexpeditioner utförs. Det är också en turistattraktion.

 Broder Gerez säger att invånarna kommer från hela världen. Delikatessavdelningen i mataffären där han lagar mat är populär bland invånarna, och själv är han populär eftersom han är en utåtriktad, optimistisk och glad person. Fastän invånarna pratar många olika språk, liksom han pratar spanska, förenas de genom engelskan.

 Invånarna ställer ofta frågor om kyrkan, säger broder Gerez. Han hoppas att heltidsmissionärer någon gång kommer att sändas till Spetsbergen.

 En kort tid efter det att broder Gerez bytt jobb kom hans familj. Tiden när de var skilda åt var mycket svår för honom. Han stod fast i sin tro och fick tillstånd att administrera sakramentet till sig själv. Det var mycket bättre, säger han, när familjen hade återförenats och började ha sakramentsmöten hemma, efter godkännande av presidenten för Norgemissionen Oslo, Lynn J Poulsen.

 Den enda andra medlemmen i kyrkan i Longyearbyen är Keith Larsen, en återvänd missionär från Idaho. Han är anställd som hundslädesförare åt turister och är med på sakramentsmötet hemma hos familjen Gerez varje söndag.

 Förra sommaren hade familjen Gerez en evigt underbar semester, säger broder Gerez. De flög till Stockholm och såg templet där. Sedan körde de i hyrbil till Trondheim för att få tempelrekommendationer av sin grenspresident. Därefter åkte de till Oslo för att få dem undertecknade av president Poulsen. De fortsatte till Köpenhamn där de tog emot sina tempelförrättningar och beseglades som familj i juli.

 ”Det var den mest minnesvärda resa vi någonsin gjort”, säger broder Gerez.

Gabriel, Daniela och Helene Gerez.
Foto Ole Podhorny

 När det gäller seminariet påbörjade Gabriel och Daniela sitt år med religionsstudier fredagen den 22 augusti. De studerar hemma med sin mamma som lärare. Hon arbetade tidigare som grundskolelärare. De träffas varje veckodag efter skolan fastän dagarna blir allt kortare och när den delen av vintern då det är mörkt 24 timmar om dygnet snart kommer. Undervisningen sker på spanska eftersom de bara har gått i norsk skola i ett år och inte talar norska flytande än.

 Broder Gerez säger att han och den yngsta dottern, 12-åriga Helene, sitter med på lektionerna. Det blir en speciell familjetid mellan klockan 6 och 7 varje kväll.

 Emilia älskar att ha familjen samlad och ser fram emot att lära sig mer om Kristus genom Nya testamentet-kursen som studeras i seminariet i år.

 16-åriga Daniela tycker om att läsa och studera skrifterna. Hon tyckte också om sitt sommarjobb i butiken där hennes pappa arbetar. Skolan är lätt, säger hon, men på skolans exkursioner har lärarna med sig gevär eftersom de faktiskt kan stöta på hungriga isbjörnar. Hon tycker absolut inte om den kalla, långa och mörka vintern.

 Snart 14-åriga Gabriel är en uppmärksam seminarieelev. Han är duktig på naturvetenskap, tycker om att läsa, simma och sitt sommarjobb i mataffären.

 Broder Gerez säger att familjen kommer att stanna kvar i Longyearbyen tills vidare. Utbildningsmässigt sett tror han att det är den bästa platsen för barnen. Den europeiska skolan de går på är utmärkt och avgiftsfri, säger han.

 Han är medveten om svårigheten med den kalla temperaturen och det arktiska klimatet. De har speciella lampor hemma som simulerar solljus och ger dem den D-vitamindos de behöver under den långa, mörka vintern. De måste också vara ihärdiga med att ta andra vitamintillskott och leva ett hälsosamt liv. De tränar ofta i ortens swimmingpool och gym.

 Deras livsstil är på det stora hela inte så dålig, säger han. Han har bra betalt och de har kabelteve, mobiltelefon och Internet, en särskild välsignelse eftersom de kan lyssna på generalkonferensen på LDS.org.

Ett annat plus är alla vänner familjen har fått. Broder Gerez säger att de ofta bjuder hem folk.