Förödande förlust

Mitt bland förkolnade husrester får medlemmar hopp att bygga på nytt.

President Gary Sabin, till höger.

SAN DIEGO, Kalifornien - Medan sista dagars heliga i Poway sörjer förlusten av sina hem till de intensiva bränder som jämnade hela samhällen med marken, håller de ändå fast vid perspektivet att hus ändå bara är "saker" som går att ersätta.

Men när Gary Sabin, president för Poway stav i Kalifornien, gick förbi resterna av ytterväggarna och en skorsten, omgivna av förkolnade ruiner som fortfarande glödde, där medlemmarna Mark och Terri Wery en gång bott, så blev kyrkans medlemmars och deras grannars förlust mycket påtagbar.

      I en stav som tidigare var rik på skog var denna förödelse en del av omkring 81 000 hektar bränd mark i norra San Diego County som sträcker sig från Witch Creek till Rancho Santa Fe, där 50o bostäder och över 500 andra byggnader jämnades med marken. I just denna brand gick minst 16 medlemsbostäder förlorade. Totalt har omkring 33 bostäder tillhörande medlemmar bland 100 möjliga bekräftats förstörda av de drygt dussintalet bränder som härjat i södra Kalifornien.   Detta var bara en av minst 17 bränder som mellan den 20 och 25 0ktober tog åtta liv, förstörde över 1 500 bostäder och ödelade omkring 1860 kvadratkilometer mark. Förlusterna som södra Kalifornien har lidit uppgår till minst 1 miljard dollar.  

      Broder och syster Wery var två av hundratusentals invånare i San Diego County som evakuerades från sitt hus den 22 oktober medan bränderna rasade. De försökte få reda på vad som hände med deras hus från mediarapporter och genom att ringa folk. En vän till deras son Ezra, 19 år, som hade sett tomten kom med de dåliga nyheterna. Syster Wery säger att hennes första känsla var "Nej!"

      "Man tror inte att något sådant ska hända just mig", säger hon. "Det är något man inte kan förstå." Med förlusten av sitt hem i rätt perspektiv, säger hon: "Vi kan inte ta någonting med oss. Det är bara saker."

Syster Wery drev ett vårdhem för äldre i det stora huset och ägnade två dagar efter evakueringen åt att se till att de blev omhändertagna. Hon fann snart ett äldreboende för de tre kvinnor som inte hade någonstans att ta vägen och sade att hon brast i gråt när hon upptäckte att ägaren var medlem i kyrkan.

      Branden skakade om broder och syster Werys liv, men inte deras tro. Hon säger att de framför allt känner sig välsignade för att alla i släkten klarade sig och att broder Wery hade lagt ut vigselbevis, bröllops- och familjefoton och andra viktiga minnessaker i bilen innan de körde iväg.

      Syster Wery minns något hon lärde sig under intervju med president Sabin som ritade en prick i mitten av en sida i ett anteckningsblock. Han bad henne tänka sig att kanterna på sidan sträckte sig ut i all oändlighet. "Livet är pricken", sade han, obetydlig i jämförelse med resten av sidan som föreställde evigheten.

      "Min make säger att detta troligen är en dold välsignelse", säger hon. Hon håller med, även om de inte får reda på varför förrän de befinner sig utanför pricken.  

      Enligt president Sabin hjälpte Jeff och Chris Mangums tro också dem igenom förlusten av sitt hus i en numera förkolnad dal inom Green Valley församlings gränser.  Det enda som finns kvar är grillen på uteplatsen och simbassängen som är fylld av askgrått vatten.  När broder Mangum fått reda på att hans hus hade förvandlats till aska sade han till president Sabin att han tänkte på sina förfäder som ungefär vid samma tid på året för 151 år sedan svalt och frös som pionjärer i Martins Cove i Wyoming.

      "Om de gjorde det", sade broder Mangum, "så kan jag klara att återuppbygga ett hus som är försäkrat."

På andra sidan dalen, bland resterna av andra nedbrunna hus, finns president Sabins hem. Hans hus var en av få bland medlemsfamiljernas bostäder som klarade sig medan andra inte gjorde det. Hans tacksamhet översteg inte hans omsorg om och medkänsla med stavens medlemmar och vänner som inte var lika lyckligt lottade.

      Green Valley församlings biskop Jeff Hawks' hem klarade sig också, men hans tankar och ansträngningar inriktades på de församlingsmedlemmar vars hus förstördes eller skadades. Han säger att han anser det vara ett underverk att bara fem medlemsfamiljer förlorade sin bostad, trots all förödelse i samhället Poway.

      "När allt kommer omkring så har det materiella ingen betydelse", säger han och ger ord åt en uppfattning som han delar med andra församlingsmedlemmar. "Vi har vår tro, vi har vår familj och vi kan ersätta det materiella."

      President Sabin säger att Mark Lockyer, medlem i Green Valley församling, var helt förkrossad när han talade om att hans hus hade brunnit. Broder Lockyer hade stannat kvar för att försöka rädda sitt avbetalade men oförsäkrade hus ända tills hans kropp nästan sveddes av hettan. Upprymd återvände han till president Sabin en kort tid senare efter att ha upptäckt att branden hade svept över hans hus så snabbt att huset bara fått mindre skador.

      John och Kathy Huish är tacksamma för att deras hus klarade sig. De hade just påbörjat sin omfattande juldekorering av huset som brukar dra till sig hundratals glada barn under julen.  Men de är ledsna över att huset på andra sidan gatan förvandlades till en hög aska. Huset hade tillhört Dave och Bobbi Brunson, ytterligare två medlemmar i Green Valley församling.

      Kathleen Muir säger att hennes hus bevarades medan andra brann ner runtomkring. Hon säger: "Alltid när jag ser brandmän och poliser känner jag mig så tacksam eftersom någon räddade mitt hus. Min bägare flödar över."

      Brandhotet fick president Sabin att agera på söndagskvällen den 21 oktober. Medlemmarna i Ramona stav befalldes att evakuera sina hem och begav sig till Poway stavscenter för att få hjälp och någonstans att sova. Men tidigt på måndagsmorgonen fick man reda på att Poway också måste evakueras. I stället för att låta medlemmarna i hans hjord klara sig själva eller skingras till mer opersonliga evakueringscentrer i samhället skred president Sabin till verket som en sann herde. Han kände till ett möteshus som låg utom fara i San Diego, nära Qualcomm Stadium som är stadens största evakueringscenter, och ringde presidenten för San Diego östra stav, Bill Thundstrom för att fråga om han kunde ge plats åt fler.

President Thundstrom svarade inte bara snabbt ja, han satte själv igång att arbeta. President Sabin säger att när hans grupp kom till stavscentret så var det fullt av förnödenheter och det fanns personer som var redo att hjälpa, trösta och glädja dem som evakuerats.

      Kyrkans medlemmar donerade mat och andra förnödenheter. Hjälpföreningen lagade och serverade måltider. Skolorna var stängda på grund av bränderna "så det kom ungdomsgrupper från varenda församling och frågade vad de kunde göra för att hjälpa till", säger Marty Morgan, högrådsmedlem i San Diego stav som ombetts att hålla centret igång.  Han säger att ungdomarna glatt gick med på att städa, baka kakor och underhålla barnen.

      Biskop Harold Smith i Del Cerro församling, som också har sina möten i byggnaden, var huvudansvarig för centret. Han säger att stavscentret till och med gav skjuts åt evakuerade som ville utnyttja de lokala medlemmarnas erbjudande att öppna sina hem varje morgon och låta alla som ville ta en dusch.

      "Det tycks råda en riktig hunger efter att hjälpa bland dem som inte drabbades", säger president Sabin om medlemmarna i San Diego stav, hans egen stav och många vänner och affärsbekanta som bor långt från San Diego.

      "Det råder en sådan osjälviskhet."

      Han ser osjälviskheten fortsätta nu när folk börjar hjälpa varandra återhämta sig från den traumatiska upplevelsen.