Hjälp till fattiga i 75 år

Från ett förrådshus i Pioneers stav har programmet växt och blivit internationellt.

Sarah Jane Weaver, Church News. 25 augusti 2007

Män sågar ved på en brädgård på 1930-talet.

Som 16-åring fraktade Glen L Rudd omkring 360 till 400 kilo kycklingkött till biskopens förrådshus i Pioneers stav åt sin far.

Han såg på medan den tunga lasten lyftes upp på lastbryggan vid den välkända byggnaden. Han hade hört talas om vad som pågick därinne, men hade aldrig sett det själv. Han kände till hur många familjer hade det i staven. De flesta av hans vänners fäder var arbetslösa.

Men den dagen fick han se vad som egentligen hände. "Jag visste att vi hjälpte de fattiga, de behövande", minns äldste Rudd, tidigare generalauktoritet, som var chef för Welfare Square i 25 år --- en utgrening av det första förrådshuset.

Som ung man insåg han att kyrkan erbjöd hjälp mitt under Depressionen då nästan 70 procent av männen i hans stav var utan arbete. I anslutning till förrådshuset fanns en kol- och brädgård, en möbelverkstad, en konserveringsfabrik och ett sömnadscenter, och mat --- varav en hel del hade donerats av personer som hans far, som ägde en anläggning för beredning av kycklingkött.

Den 19 augusti var det 75 år sedan detta förrådshus öppnades, kyrkans första under Depressionen.

Sedan dess har det inspirerade programmet som startades i det lilla förrådshuset på 333 Pierpont Avenue i Salt Lake City växt. I dag driver kyrkan 108 förrådshus i USA och Canada och ytterligare 29 i Latinamerika. Det finns förrådshus i Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Honduras, Mexico, Paraguay, Peru, Uruguay och Venezuela.

Dessutom driver kyrkan 285 arbetsförmedlingar, 44 andrahandsbutiker och 100 hemförrådscentrer. Kyrkans medlemmar donerade 623 153 arbetsdagar till olika välfärdsinrättningar 2006 och 239 410 personer världen över fick utbildning och arbete med hjälp av kyrkan, enligt ett faktablad som sammanställts av kyrkans välfärdstjänst."

Jag har åkt förbi den här platsen tusentals gånger", säger äldste Rudd om kyrkans första förrådshus, och betonar dess betydelse. "Jag har alltid haft varma känslor för det. Det var här det började."

Förrådshuset fick sin början 1932 när dåvarande stavspresidenten Harold B Lee och hans rådgivare hade ett möte med biskoparna i Pioneers stav. "Efter ett gott samtal bestämdes det att något måste göras, och det snabbt", säger äldste Rudd. "Det bestämdes att de skulle bygga ett förrådshus och lära sig hur det skulle fyllas."

Stavsledarna fick använda en byggnad gratis som låg på Pierpont Avenue, och volontärer gjorde byggnaden redo. Medlemmarna i Pioneers stav fastade dagen då förrådshuset skulle öppnas. De tog med sina bidrag dit.  "Det var intressant att det fanns tillräckligt med mat och andra förnödenheter för att fylla förrådshuset när det väl var klart", skrev äldste Rudd i en rapport om förrådshuset. "Det rådde också en särskild anda i staven som aldrig varit så stark tidigare --- helt enkelt broderlig kärlek.

"Förrådshuset som fyllde samma funktion som de tidiga tiondekontoren drevs efter samma principer som kyrkans nutida förrådshus. "Alla fick arbeta. Det var kyrkans mål, att hjälpa människor hjälpa sig själva."

Äldste Rudd säger att eftersom priset på handelsvaror var så lågt på 1930-talet, var det få bönder som kunde anställa hjälp. De flesta skördade det de kunde och fick låta resten gå till spillo.  Huvudansvariga för förrådshuset - bland annat president Lees dåvarande rådgivare Paul C Child, och förrådshusets chef, biskop Jesse M Drury - gav Fred J Heath och andra arbetslösa i uppgift att kontakta bönderna, och många män skickades till gårdar i Davis, Utah och Salt Lake Counties - och så långt som till Idaho - för att hjälpa till med skörden som sedan delades med volontärerna.

Lastbilar anlände till förrådshuset fyllda med frukt och andra produkter. Mycket av frukten konserverades, minns äldste Rudd.

Han sade att vid ett tillfälle fanns det så mycket lök (som donerats i stor mängd) och konserverade produkter i lager i övre planet av förrådshuset att taket började ge med sig.  Stöttepelare sattes dit för att hindra taket från att rasa in. Lök byttes ut mot andra förnödenheter.

"Allt började falla på plats som i ett pussel och fungera så att människorna kunde bli välsignade", säger äldste Rudd.

Snart frågade Salt Lakes stav om de kunde få gå samman med Pioneers stavs förrådshus. (Fyra år senare flyttades förrådshuset till en större byggnad.) Ytterligare förrådshus byggdes i Murray och Liberty stavar. Dessutom startades arbetsförmedlingar i alla sex stavarna som då fanns i Saltsjödalen.

För äldste Rudd utgjorde kyrkans förrådshus lösningen på ett problem som han skulle ägna hela livet åt att bekämpa. "Jag såg folk stå i kö. Jag var en av dem som hatade att se människor gå hungriga." En gång följde han med en av sin fars anställda till platsen där han skulle äta lunch, bara för att upptäcka att mannen inte hade något annat med sig än potatisskal.

"Jag växte upp mitt under Depressionen, med människor som led på grund av Depressionen."

Förrådshuset kunde erbjuda hjälp. Ingen nekades hjälp, säger han.

"(Förrådshuset i Pioneers stav) utgjorde mönstret för alla andra förrådshus, bland annat de stora förrådshus som byggdes av generalvälfärdskommittén 1938 och 1939, som var belägna på platsen som nu heter Welfare Square."