”Varje tisdagsmorgon knäböjer vi i generalpresidentskapet och ber för er. Vi tackar himmelske Fader för allt, studerar skrifterna tillsammans, läser handboken, studerar lite om Hjälpföreningens historia och går igenom talen på generalkonferensen”, sade syster Parkin med hänvisning till hur de lokala presidentskapens möten på stavsnivå kan se ut.

Under ett efterföljande allmänt ledarskapsmötet betonade syster Menlove betydelsen av andligt ledarskap i både kyrkan och hemmet. ”Herren litar på att vi gör hans arbete”, sade hon. ”Andliga ledare älskar dem de tjänar på samma sätt som Kristus älskar oss.”

Syster Parkin berättade om sin mormor som vid elva års ålder av sin familj sändes ensam till Amerika för att tjäna pengar och hjälpa familjen över. Hennes mor hade lärt henne att knäfalla och be Herren om hjälp, så när ingen mötte henne vid framkomsten till Salt Lake City, gjorde hon det. En tysk familj vinkade åt henne att följa med dem. Vid Temple Square sprang en dam emot henne och verkade leta efter någon. Det var flickans söndagsskollärare som lämnat Sverige ett år tidigare. Hon hade väckts tre gånger under natten och fått meddelande att hon skulle gå till stationen och se om hon mötte någon immigrant. Hon tog flickan med hem.

”Livet är gott när familjebanden är starka”, sade syster Jensen. ”Familjer behöver tid, kärlek och uppmärksamhet.”

”Kyrkans kvinnliga ledare är lika inspirerade, dugliga och hängivna som någon manlig ledare”, sade president Marlin K Jensen. ”Alla kan ha en dålig dag”, sade han, ”men jag ber att vi alltid ska leva så att vi har Herrens ande med oss.”

Tidigare under dagen >>

BIK